Är vi vår historia, vår framtid, vi:et eller nu?

En kollega till mig beskrev den människan vi är nu som en tratt bakåt med våra erfarenheter och en tratt framåt med våra ambitioner och framtidplaner. Däremellan är jaget nu.

Gubbe 1

Häromdagen lyssnade jag på Troed Troedsson som talade bl.a. om detta. Hans tes är att det viktiga för en människa är hur vi rör oss mot framtiden. Att relatera till det förgångna minskar våra möjligheter att tänka nytt och saktar ner vår utvecklingspotential framåt.

Gubbe 2

Problemet enligt Troed är att erfarenheter ger stabilitet och att stabilitet motverkar förändring – rörelse framåt. Han exemplifierade detta men frågan.

Vem är du?

TroedVad skulle du svara på det? Kanske att du som jag är socionom, har arbetat bl.a. som socialsekretarere, personalspecialist och förvaltningschef. Att du har barn, är sammanboende och har byggt ett sommarhus.

Allt det är vad jag gjort, dvs erfarenheter och inte vad jag är.

Vad skulle ett barn svara? Sannolikt vem hen är idag. Jag är Maria! Kanske också att jag ska bli läkare?

Jag tror att Troed är helt överens med professor Alf Rehn i den fråga. Som jag tidigare skrivit.

Man kan förklara motståndet till förändring som att det står i relation till din investering i frågan. Experter ser till att det nya inte kommer till. Vår kunskap kan vara en fälla. Fully wested in the past – investerade i vår erfarenhet. Det man har investerat i kritiserar man inte

Problemet med att vara i sina erfarenheter är att det hindrar oss från att se framåt med öppna ögon och våra röra oss mot förändring.

Jag gillar också tanken på att jag är den jag är då vi är de vi är, Ubuntu. Namnet kommer från zuluspråkets ”ubuntu”, som löst översatt blir ”medmänsklighet” eller ”En person är en person bara genom andra människor”.

Gubbe 4

Med den tanken så finns jag alltid i ett sammanhang av andra och påverkas alltid av andra. I vår individualiserade del av världen kan det vara svårt att tänka sig, men likväl är människan i grunden en social varelse i samhörighet tror jag.

Vad skulle Ubuntu göra med vår förändringsbenägenhet? Jag vet inte. Kanske kan vi:et vara exkluderande för intryck som kommer utifrån? Så är det nog.

När vi sedan tittar på teorin kring Mindfullness så handlar den ju om att varken vara i framtiden eller i dåtiden utan att koncentrera sig på här och nu och mer följa strömmen.

Gubbe 3

Det ger ju verkligen fokus på nuet – men kanske tar det bort våra framtidsambitioner?

Så, är vi vår historia, vår framtid, vi:et eller nu?

Dela:
  • Intressanta tankar, Mattias, tack!
    Personligen ser jag ”Ubuntu” snarast som en befrämjare av förändring — låt vara att det gör målet något mer diffust: om jag erkänner att jag både är individ och del av något större, så borde mina förändringsmål också vara sammansatta av både mina individuella mål och omgivningens mål, eller? Då blir väl (?) vi:et en s.a.s. utvidgad del av jaget — och därmed varken inkluderande eller exkluderande, vad avser min förmåga att ofiltrerat ta till mig intryck utifrån — utan det bara blir, helt värdeneutralt.
    Eller? Jag bara tänker högt 😉

    • Så är det kanske. Hur jag än vrider på detta med såväl vi som jag så blir det alltid några som är utanför.

      • Visst vore det — rent logiskt — mycket enklare om det bara fanns ”jag” och ”allt annat än jag” :p

  • Gustav Fransson Nyvell

    Svår fråga, lång dessutom. Vi är människor som lever år 2013, skulle jag säga. Vi går omkring här och påverkar omgivningen runt oss. Det är en himla debatt om historian nu, tycker jag, vissa vill förneka historien. Eh, ja, historia är ett redskap för tillfället, men en källa till kunskap. Any ways, måste säga något om Ubuntu också. Det är ju lite Mark Shuttleworths pet-project men personligen ser jag det som en finansiellt backad spridning av Debian eller Linux. Han vill få det till mycket, mycket mer, och verkar använda namnet för att sälja olika saker. Jag tycker det handlar om fri mjukvara, det är ju exakt som att det skulle finnas gratis mat eller i alla fall kanske ett väldigt bra matlagningsprogram på TV, där man får veta recepten. Det normala annars är att man inte vet något, att man bara pratar med en person och så vips har man ett datorprogram på datorn, det har blivit mer och mer så i takt med att Google m fl anställt gamla open source-utvecklare. Insynen blir sämre, deltagandet blir sämre, fast inte för de som jobbar på Google så klart. Pengarna bestämmer mer. Och vilket företag man jobbar för. Det var vanligt med samarbeten och öppna konsortier förr i tiden, typ 70-talet, där man hittade på standarder mellan företagen, men i dag verkar det mest vara rättsliga tvister, 50-talet tvister mellan Google och Apple t ex. Det är det nya tyvärr. Om man undrar över vår tid… Jag trodde förut att öppenhet var något som fanns i mjukvarubranschen, men det var på 70-talet… datorer finns det i alla fall alltid. Slutligen undrar jag, vad är det egentligen du undrar, den här frågan verkar inte riktigt din eller exakt det du vill veta?