Att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna

Blog World Expo 2008 by ShashiBellamkonda
Jag läser inlägget Befriad zon: Öppenhet 2.0? hos Brit Stakston om de meningsskiljaktigheter som varit kring Ajour, som är ett initiativ till en ny typ av journalistik. Brit skriver.
Det som sker framför våra ögon på twitter är att öppenhetens främsta förespråkare inte lever som de lär. Istället för att bemöta eller tacka för förbättringsmöjligheterna vilket kritik också innebär attackerar och ifrågasätter de kritiker. Det som genom åren varit ett av våra första råd under våra föreläsningar. Och de tystar därmed mycket effektivt andra som inte vågar formulera kritiska synpunkter med risk för samma behandling, verbala angrepp eller utfrysning.

Jag har inte följt alla turer kring detta, utan betraktat det jag haft förmåga till i utkanten av debatten. Det jag kan dela är min egen uppfattning av vad som kan hända i kommunikation och på den sociala webben.

De flesta människor vill enligt min mening väl och i många fall så blir det missförstånd kring just meningen med ett uttalande oaktat om det är digitalt eller analogt.
Det jag tycker att vi, mig själv inkluderat, ska fråga oss är vilken mening vi har med våra handlingar. Skriver jag detta för att jag vill bidra till något för någon annan eller för att framställa mig själv i positiv dager?
Sören Kirkegaard uttrycker det bäst
Om jag vill lyckas föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tro att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukheten inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon
Jag hoppas och tror att den sociala webben kan bidra till ett hjälpsamt förhållningssätt och därmed en större samhörighet i vår värld. Med makt följer ansvar, men det är inte makten som är det viktigaste, det är målet.

Varför?

Dela:
  • stealing work

    Creative Commons ?Many of the used photos in this blog is licensed with   All Rights Reserved
    This goes for http://www.flickr.com/photos/tie_ler/5969283186/in/photosof-tie_ler/ as well as many of your other photos used. Someone might file a copyright infringement lawsuit. 

    • Oops!
      Thanks for pointing that out. I am using a plugin for wordpress called eBizzSol photo Search and I was under the impression that only CC pictures was used. I will correct this right away.
      Thank you!

  • Brit Stakston

    Åh vad fint att du citerar Kirkegaard minns du hur väl hans förhållningssätt stämde in i den debatt som du och Katrineholmskuriren förde i våras? Tog med Kirkegaard i min text om er debatt och blir glad över att se honom lyftas här också, det är en sådan viktig utgångspunkt, här är den texten: http://www.jmw.se/2011/02/12/analog-och-digitala-fordomar-maste-motarbetas/

    Skrev nyss en kommentar på min egen bloggpost men kan lägga in samma reflektion här apropå om den sociala webbens hjälpsamma förhållningssätt kan leda till en större samhörighet.

    ”Den här bloggposten om öppenhet handlar varken om mig, enskilda
    skribenter eller egentligen Ajour. Men hade den här sammanfattning och
    kritiken av något annat företag/projekt/sajt utanför ”vår bubbla” fått
    dessa reaktioner (i ”vår bubbla”)? Nej troligen inte och jag vill nu försöka väcka ett
    resonemang kring det jag sett hända, kan det vara så att vi i vårt
    begränsade nätverk skapat oss en vi-känsla men att vi också skapat ett
    ”dom” under årens lopp? Hur ser de digitala nätverken ut egentligen, vem
    påverkar vem och kan aggressiva angreppssätt tysta kritiker. För mig
    personligen handlar den här bloggposten om en reflektion om tendenser
    till någon form av sekterism och synliggörande av de maktstrukturer som
    finns i den här mycket lilla mediebubblan.

    Att bubblan spruckit är det som visar vägen. Det finns ingen gemensam
    ideologi och även om vi ville ”kärlek” så tränger sig världen på med
    allt det som alltid funnits.” (ur kommentar i denna text http://www.jmw.se/2011/11/11/befriad-zon-oppenhet-2-0/comment-page-1/#comment-22605 )

    Tack för ditt engagemang för de här frågorna Mattias, hoppas återkomma till dem i fler forum!

    • Tack @britstakston – Jag hade glömt din hänvisning till Kirkegaard så det gav mig ett tillfälle att läsa igenom posten igen och återuppleva den händelsen i lite perspektiv.
      Jag förstår ditt syfte med posten om Öppenhet 2.0 som att det är positivt att bubblan vågar ifrågasätta sig själva. En klok tanke som är betydelsefull i vilket maktkluster som helst. Att våga ifrågasätta och ta emot ifrågasättande.Tror du ändå inte att det största icke-ifrågasättandet är från dem utanför bubblan?För att ta mig själv som exempel. Jag får väl sägas vara i utkanten av er grupp, men har lärt känna många av er och uppskattat det. Jag märker att jag är väldigt försiktig med att vara offensivt ifrågasättande i ”era” frågor. Det får förstås stå för mig, men jag tror att många människor har en stor respekt och ibland även rädsla.Den andra delen är det om makt. Där tror jag att du och jag tänker olika. Jag tycker inte att det är något fel på att ha makt, utan att makten innebär ett ansvar att göra gott, såsom jag utvecklat det efter att ha läst din post här http://kommunchef.com/2011/02/det-ar-inte-makten-det-ar-malet/ 

  • Brit Stakston

    Hej igen Mattias,

    Ja vi måste ifrågasätta oss själva (även om det inte finns
    en bubbla längre så för det våra tankar åt ett håll vi gemensamt kan referera
    till). Jag tror att vi mår bra av att låta oss själva kritiskt granskas såsom
    vi tillsammans kritiskt granskat saker utanför ”vår bubbla”.

    Du frågar ”Tror du ändå inte att det största
    icke-ifrågasättandet är från dem utanför bubblan?”. Jag tror kanske att det idag är, för
    att knyta an till Kirkegaards perspektiv, mindre fruktbart att tänka vi eller
    dom (vilket det eventuellt var när webben och sociala medier kom för att driva
    utvecklingen framåt).  Tror kanske att det
    svart/vita synsättet som pedagogisk ansats inte leder framåt, berörde det i min
    bloggpost om den nya nyhetssajten Ajour i veckan men har också skrivit om det
    här tidigare: http://www.jmw.se/2011/08/03/befriad-zon-vad-hander-med-internetdebatten/

    Delar din bild av att många är rädda för att yttra sig
    vilket är något som ofta engagerat mig, vilket märks t.ex. i de tidigare  ”elitdiskussioner” som förts och hur ”eliten” förhåller
    sig till sin omgivning i den process vi har bakom oss: http://www.jmw.se/2010/08/14/sswc-elitism-och-socialamediexperter/

    När det i veckan hände igen att rädslan fanns försökte jag summera mina tankar
    i denna min senaste postning om öppenhet.

    Makt är en naturlig och nödvändig del av en samhällsstruktur
    och det jag tror gällande detta är att makt föder ansvar, ett ansvar som jag
    tror var och en av oss mår bra av att reflektera över i takt med att vår egen
    eventuella makt växer.

    För mig själv har det fått följande konsekvenser: som en
    konsekvens av att jag förstått att det, i vår lilla krets, finn de som upplever att jag har
    någon form av påverkan desto mer undviker jag diskussioner. Det är en strategi som
    märks i antal bloggposter och tweets det senaste året. Dels för att jag ibland
    upplevt att det läggs onyanserat stor vikt vid mina ord dels numer för att det
    blir tydligt att diskussionen ibland blir än mer intressant att polarisera just
    med mig pga ett upplevt större genomslag. Dessutom tror jag att det nu finns
    andra som bör synas mer i diskussionerna om de sociala medierna än jag, jag tror att ”sociala medieexperten” till stora delar spelat ut sin roll helt nu (jmfr med webbutveckling 1996) http://www.jmw.se/2011/08/03/befriad-zon-vad-hander-med-internetdebatten/

    Du skriver avslutningsvis ” Min sista poäng är att den
    sociala webben drivs utifrån individer och att det ofta tydligt syns i vad vi
    väljer att lyfta fram och framför allt varför vi gör det. Är det för min eller
    din skull?” Lite otydligt vad du menar här, men väljer att tolka det som en
    fråga till mig. Mitt svar är att den här debatten i den gångna veckan för egen
    del landat i en diskussion och reflektion om det samhälle vi vill ha i en
    digital samtid och de maktstrukturer som finns även på de digitala arenorna. Annars är jag rädd för att vi är på väg mot en utveckling som ingen av oss ville ha i vår tro på ”kärleken”.

    • Å, jag tycker det är så synd att du känner att du behöver vara tyst för att andra ska komma fram, men jag respekterar det förstås om det är vad som känns rätt för dig. Kanske finns det en gyllene medelväg där du deltar utan att vara alltför ”bra” 😉

      Om kärlek är syftet är jag med dig till 110%

      På återhörande Brit 🙂