Bolander om feedback-kulturen

Jenny Bolander, medarbetare och traineé reflekterar över veckan

De flesta av mina arbetsuppgifter i veckan har förutsatt att jag samarbetar med andra –kommunkoncernmässan, ”Nätet för mig”, ledningsgruppsmöte och olika utredningsuppdrag. Därför är jag också intresserad av hur andra uppfattar mitt arbete för att utvecklas och bli bättre.

I traineeprogrammet har vi fått en introduktion i det systemiska tänkandet och vad ett styrkebaserat perspektiv innebär. Vi har också haft feedbackövningar. När jag för ett tag sedan fick återkopplingen att mitt resultat ”inte var bra och tog lång tid att göra om” blev jag därför besviken på mig själv och mitt agerande. Kommunikation mellan människor bygger på feedback, eller återkoppling. Vi anpassar oss till hur andra reagerar på det vi gör och säger.  Men vad gör vi när vi inte förstår den andres reaktion?

Om jag tar ansvar för mina val och handlingar för att de är just mina så handlar det inte bara om att ge bra feedback utan också om att ta mitt ansvar för kommunikationen . För att utvecklas och förbättras måste jag förstå så att jag också kan förändra och sprida mina nya insikter till andra. Istället för att avsluta telefonsamtalet och analysera vad den andre sa och vad jag kan göra annorlunda borde jag ha tagit mitt ansvar – där och då.

Återkoppling är en gåva och som alla gåvor definierar jag värdet och vad jag gör med den själv.

Dela:
  • Pingback: Jenny Bolander (@jennybolander) (@jennybolander)()

  • Gunnar Westermark

    Jag tycker kommunikation ibland är svårt. Ord och uttryck har skiftande betydelser för olika människor och vår förmåga att förstå varierar med den situation vi för tillfället befinner oss i.
    Det mesta i våra beteenden handlar nog om kommunikation, men i vardagen har vi ett förhållningssätt som innebär att vi sällan bekymrar oss om hur/vad andra uppfattar att vi förmedlar. Kan vi verkligen ständigt förvissa oss om att bli uppfattade som vi avsett … och är det egentligen önskvärt?
    Men i situationer då det är av betydelse att bli rätt uppfattad – då måste jag själv ta ansvaret, eller hur? Och vem är det som avgör om något är av betydelse – sändaren eller mottagaren?

    • Kan det finnas ett delat ansvar – jag själv har ett visst ansvar men den andre har också ett ansvar för vad den ger – när & hur. Jag tror att situationen vi befinner oss i liksom hur vi får återkopplingen påverkar och är en avgörande faktor för om vi definerar det som kommuniceras som betydande. 

      Om jag inte tycker att det jag ger är betydande vad är det då och hur bidrar det till mottagarens utveckling?