Bolander om hur mycket närvaro som krävs för att vara en god ledare

Jenny Bolander, medarbetare och traineé reflekterar över veckan

I veckan har Mattias prioriterat deltagande på bland annat arbetsmöte för digital delaktighet, ledarskapsdagar och traineeprogram. Medverkan som tar tid men som jag tror är betydelsefulla för ledarskapet.

Det är en sak att vara en bra chef men det kan vara en annan sak att vara en god ledare. Att leda och få följare. I en fulltecknad agenda och en hög förändringstakt kan interna möten och relationer ibland prioriteras ned. Men fokuserar vi fel och prioriterar ner ledarskapet till förmån för chefskapet, för att kortsiktigt klara av arbetet?

Vi klagar ibland på att chefen inte är på kontoret, men vad är definitionen på en näravande chef? Kan en frånvarande chef ändå vara närvarande och hur mycket närvarande krävs för att vara en god ledare?

Dela:
  • Jag tror att det är känslan av närvaro som är viktigast – att veta att ledaren är nåbar och när.

  • Behovet av en närvarande chef beror till stor del av vad organisationen har för uppgift, på det praktiska ansvaret och erfarenheten hos de som arbetar där.

    Erfarna forskare på t.ex. ett medicinföretag jobbar väldigt själständigt, de har sällan behov av daglig (kanske inte ens veckovis)  kontakt med sin chef för att kunna utföra sin arbetsuppgifter och uppnå resultat, många gånger har chefen inte ens egen kunskap att tillföra i det direkta forskningsarbetet. Låt oss säga, lärlingar på ett bygge behöver av naturliga skäl ett mer handgripligt och dagligt chefsskap. Det är alltså två dimensioner som påverkar, uppgiftens komplexitet och medarbetarens erfarenhet. Att däremot dra samma slutsatser om ledarskapet och behovet av stöd från chefen som ledare, är int e lika givet. Även i en forskargrupp finns individer, människor som behöver mer eller mindre stöd – just som individer. Likaväl finns det individer, människor i lärlingsskaran som har samma kunskaper, men olika förmågor och behovet av ledarskapet varierar. Det här betyder bland annat man som chef/ledare alltid kommer att ha någon/några som tycker man är FÖR närvarande och andra som tycker att man ALDRIG är där ;)En annan faktor som påverkar är om chefen är närvarande eller härvarande. En chef som har ”stämplat in”, är inte alltid en chef som slagit på sina båda öron utan bara sin enda mun. En härvarande chef/ledare orkar vara ”här&nu”, den lyssnar med båda öronen och lär…

    • Många kloka tankar och jag gillar ”härvarande”. Tack Markku!

  • Krister Wistbacka

    Känslan av närvaro är förvisso viktig. Men vems känsla, Mattias? Det här problemet brottades jag med ett antal år. Jag hittade en lösning, tror jag. Men den går inte att avslöja offentligt!

    • Kennethmalmbie

      Förvisso viktig! Vems känsla! det här problemet brottades jag med ett antal år! Lösning! Går inte att avslöja offentligt!
      Inte likt dig Krister! 
      Utveckla eller gör mig besviken!

      • Krister Wistbacka

        Du har rätt i att det inte är likt mig. Men det handlar om personliga samtal av förtrolig karaktär med några av mina dåvarande  medarbetare. 

  • Micke Damell

    Jag tror att oavsett om du är ledare, chef, kollega, vän, förälder eller partner så är att kunna vara härvarande något behövs för att du skall bli framgångsrik. Du kan aldrig kompensera med kvalitetstid. Du kommer alltid att ha varit frånvarande.

    Förr i tiden så var en ex förälder frånvarande om den jobbade för mycket eller inte tog sitt föräldrar ansvar. då spelar det ingen roll om du åkte utomlands två veckor per år. Den föräldern blev alltid frånvarande. Idag kan föräldrar vara hemma men ändå frånvarande eftersom den ständiga uppkopplingen riskerar att ta fokus från barnet.

    Jag tror att på arbetsplatser dag är det på samma sätt + att alla interna processer och uppföljningar gör att vi får allt mindre tid att utföra ledarskapet(som en ledare är anställd för).

    Hjärnan är som det var för 50 000 år sedan, dvs den kan fortfarande inte fokusera på två saker samtidigt. (gör vi det så halverar vi effekterna av bägge). Eftersom all teknik kommer först och sedan, långt därefter människan, så har vi inte lärt oss att hantera den ännu. Vilket gör att vi tror att vi är effektiva när vi sms’ar eller svarar på mail samtidigt vi sitter på ett möte som exempel. Då blir vi frånvarande och tar energi från gruppen.

    Jag har föreläst en del genom åren om möteskultur, nu har jag börjat med en föreläsning som heter just Härvaro och jag tror aldrig jag fått sådan igenkänning och respons som just detta. Det paradoxala är att ju yngre målgruppen är ju mer engagerad och mer frågor och egna erfarenheter vill de dela med sig av den stress de känner för att alltid vara uppkopplad och nåbar. En undersökning visar att män 28-35 är den målgrupp som känner mest stress av den ständiga uppkopplingen.

    Det är inte antigen eller, dvs digitalt eller analog, det är Diggilogt! Vi behöver dock förstå vilken påverkan den nya tekniken har och vilka konsekvenser det får om vi är uppkopplade 24/7.

    Idag ser vi föräldrar med barnvagnar som är i sin ”crackberry”, par som är på middag, på bio läser 1/3 mail, få kan göra ”ingenting” vi håller på bli fullständigt beroende av att få stimuli från datorn. Det får konsekvenser och har vi inte kunskap om detta så kommer vi bli en slav under detta istället för att utnyttja de fantastiska möjligheter uppkopplingen har.

    Det räcker med att titta runt omkring sig och sedan göra en reflektion på hur härvarande är jag som chef, ledare, kollega, vän, förälder eller partner?

    Kan du din pinkod till telefonen?

    Micke, mötesevangelist

    • Kennethmalmbie

      Min egen – strikt filosofiska – teori är att vi står inför
      ett hjärnans paradigmskifte (om än långsiktigt).

      Eftersom stora delar av hjärnan fortfarande – för oss – är
      outforskade och obrukade kan inte hållas för otroligt att en viss form av ”dual-core”-funktion
      är möjlig i framtiden, och att vi i vår tid tar de första stapplande stegen i
      en sådan utveckling.

      Det finns forskare som tror att de kommande hundra årens
      utveckling av hjärnan kommer att motsvara 20 000 års utveckling hittills! Och
      vem vet? Hjärnan ÄR fantastisk!

      OBS! Detta inte sagt i polemik mot det du skriver. Jag
      håller med! Men tiden har sin gång till människans fåfänglighet. Eller…

    • Jag kan pinkoden, är 31 år & känner igen mig i din beskrivning ovan. Inklusive att inte vara helt medveten om konsekvenserna för hjärnan, koncentrationsförmågan, resultat, kollegor och vänner.

      Hur kan vi som Kenneth skriver, utveckla oss själva & vår förmåga? Hur utnyttjar vi möjligheterna med ”Diggilogt” för att också använda ledarskapet till att förbereda och skapa förutsättningar för framtiden?

      Tack för att ni ökar min medvetenhet och tack för att du Micke delar med dig på http://mickedarmell.wordpress.com/