En intressant artikel om kvinnor som arbetar som brandmän i Katrineholm. Rubriken är brandkvinnor, på tal om att mannen är norm…
Det viktigaste är nog i alla fall att vi är bättre när vi är olika.
Tror ni att era respektive arbetslag vinner något på att ha med kvinnor i gruppen?
– Jag tror att jag som kvinna uppfattas som mjukare och mer omhändertagande, speciellt när barn är inblandade kan det vara en fördel. Sedan kan ju jag ta mig in i en voltad bil, genom sidofönstret, eftersom jag är mindre, säger Gisela Meinhold.
– Man blir inte en bättre brandman för att man är kvinna, fortsätter Jeanette Selin. Hon menar att könet i sig inte har någon betydelse, det avgörande är att man i arbetslaget har en spridning av erfarenheter och egenskaper.
– Det är viktigt med mångfald. Ett problem blir inte löst på ett optimalt sätt av en homogen grupp, där alla tänker i samma banor.
Jeanette Selin framhåller att en rättviseaspekt är kopplad till frågan.
– Jag vill att kvinnor ska förstå att de kan. Det finns en sådan stenhård bild av hur en brandman ska se ut och vara. Det finns tjejer som är mer vältränade än jag, som tror att de inte skulle räcka till. Låt oss få en realistisk bild av vad som krävs.
Marcus Sjöholm tillägger att brandmännen är till för medborgarna i samhället.
– Det är viktigt att vi speglar dem också.
Det är mer än en fråga om demografisk representation. Sedan ett par månader tillbaka har Abdul Kader från Somalia praktik på stationen i Katrineholm. Han har tidigare jobbat som brandman vid flygplatsen i Mogadishu, och var så sent som förra veckan med på en uttryckning till en trafikolycka.
– Bilen låg på taket, mitt ute i skogen. I den befann sig en hel somalisk familj. De kunde bara enstaka ord på engelska, men genom Abdul kunde de göra sig förstådda och förklara var de hade ont, säger Marcus Sjöholm.