”Damned if you do, damned if you don’t”

eller

”Vart jag än vänder mig så har jag ändan bak”

Kan du känna igen dig i det?  Jag känner så just nu. Katrineholm måste satsa för att utvecklas. Vi måste få en rörelse på platsen, nya influenser säkrar vår framtid. Samtidigt så står vi i en vardag som i sig här och nu har stora utmaningar.

Katrineholm står inför flera stora utmaningar som är svåra att planera inför. Vi har en svår omställning i skolan och våra sociala kostnader ökar.

Vi ser att generellt i landet minskar resurserna samtidigt som antalet äldre ökar. Vad innebär det för den svenska välfärden, hur ska den organiseras och finansieras? Troligtvis innebär det att färre personer kommer att behöva försörja fler. Individualisering är en trend liksom behovet att få service utförd på just mitt sätt. Det innebär att förväntningarna och kraven på tjänster förändras. Som organisation behöver vi öka flexibiliteten och vidga vårt nätverk för att möta aktuella behov, öka kunskapen och främja utveckling.

Kommunstyrelsen har beslutat att vi ska ta fram en internationell strategi. Kommunens tjänstemannaledning har därför haft för avsikt att tillsammans resa till Bryssel. Vi ser att vår utveckling, mål och strategier måste ha sin utgångspunkt i det globala sammanhang vi befinner oss i. Men hur kan vi göra det och samtidigt hantera de utmaningar som skola, vård och omsorg befinner sig i? Vi vet att de viktigaste faktorerna för att utveckla en plats är nya influenser.

Trots det har jag nu beslutat om att resan inte genomförs nu. Vi måste lägga all kraft på att hantera de största utmaningarna på kort sikt.

Jag gillar det inte. Vi måste våga för att vinna. Men vi kan inte vinna om vi inte har en stabil bas.

Hur kan vi utvecklas samtidigt som vi är realister här och nu?