Häromdagen besökte jag Christiania. Vi var där ett gäng med guide, så det var så att säga tillrättalagt. Jag hade bara hört historierna och utifrån det skapat mig en bild. Jag trodde att bilden var fel, men detta var så mycket – jag hittar inte ordet – större, värre, mer påtagligt än vad jag någonsin kunde föreställa mig.

[wikipop language=”sv”]Christiania [/wikipop]fungerar som en fristad för personer med vissa alternativa livsstilar, och grundades år 1971 då hippies tog över ett övergivet militärt område. De danska myndigheterna har många gånger genom åren gjort mer eller mindre allvarligt menade försök att stänga Christiania, utan att lyckas.

Vi stod ett bra tag och väntade utanför en av de två portarna. Kontinuerligt släpptes företrädesvis unga pojkar av från bilar och taxis utanför. En pojke släpptes av av sin mor, som vi uppfattade det. Efter ett tag kom de flesta ut, sannolikt med färdigt ärende – hasch.

När man hör berättelsen från vår guide om det alternativa samhället utan ägande, med kollektivets fördelar och med egna demokratiska principer så kände jag mig fascinerad. På huvudgatan ”pusher-street” var det något annat vi fick se. En helt öppen droghandel. Fullkomligt avskyvärt. Alla dessa unga människor som gick runt i ett rus med röda ögon. Mitt i allt detta barn. Nere vid den idylliska stranden så ligger en förskola. Där lekte ett barn med sin mamma. Utanför så passerar barnvagnar fram och tillbaka.

Är jag dömande? Jag vet inte.

Utanför huvudgatan så finns små pittoreska gränder där lugn och harmoni råder. Ett samhälle som stått still och där invånarna nu tillåts att köpa loss hela området, lagom tills dess 40-årsdag.

Sannolikt finns idealister här med stora tankar om frihet och tro. Samtidigt så är droger alltid ett missbruk. Vad ger det för frihet att vara beroende? Vad ger det för handlingsvägar för ett barn i denna miljö?

Jag är förundrat och förtvivlad.