CC by Fabio Trifoni

Catarina Nitz skriver fint och utlämnande om föräldraskap i Fler barn borde få bli bortskämda.

Tank att växa upp i en familj där kärlek är villkorat. Där grundtrygghet inte finns. Där dina behov inte respekteras. Ett barn som behandlas som Catarina skriver om smärtar i mitt hjärta.

Jag känner tillkorta-kommanden som förälder. Jag kommer ihåg innan jag fick egna barn hur konstigt föräldrars inkonsekventa handlande verkade. Men som förälder är konsekvent inkonsekvens logiskt.

Att vara förälder är på ett sätt att vara ledare. Att guida sitt barn på livets resa. Att nära och bidra till barnets utveckling till sig själv. Att förverkligas och blomma ut.

Det finns ett konsekvensproblem och en fantastisk drivkraft och det är kärlek.

Kärlek gör mig inkonsekvent. Jag kan inte motstå mina barn. Mina barn kallar det ”hundblicken” 🙂

Kärlek är samtidigt den enorma kraft som bara gör att jag känner att livet är fullkomligt i deras närhet. Kärlek är det som gör att jag aldrig medvetet skulle såra mitt barn. Kärlek är livskraft.

Det författaren skriver är vidare det som betecknas som curling.

Att skydda en människa från henne själv är inte godhet

Det är väl här det kan bli fel? Om jag inte klarar av att låta mina barn få ta ansvar för sina handlingar, så gör det att de inte får konsekvenser för varken sina negativa handlingar eller när det går riktigt bra. Ansvar går åt båda håll!

Tusen gånger hellre ett curlingsföräldraskap än ett kärlekslöst föräldraskap. Men att kärleksfullt och konsekvent låta sina barn tar ansvar för sina egna handlingar så långt det är möjligt tror jag är framgångsreceptet. För tryggheten kommer alltid inifrån och för att nå in måste man ta ansvar i en kärleksfull icke-dömande miljö.

(omskriven pga webb-hotell-krasch)