Det är inte genus utan människors rätt att vara

Jag läste precis ett helt underbart blogginlägg om det socialt konstruerande könet som begränsande för varje människars möjlighet till att vara sig själv. Det är så slående hur just könet är den primära indelningsgrunden, men varje gruppindelnng som inte bygger på individen har sin begränsande effekt för oss som individer.

Vi är aldrig en roll, en grupp eller ett kön – men det är en av det vi är.

Läs Hanna Fridens post!

Genusuppfostran anser att ingen ska behöva känna sig missanpassad på grund av att deras personlighet och utseende inte passar in på deras könsroll. Enligt genus ska pojken som gråter passa in lika bra i samhället som pojken som springer runt och sparkar en boll och som är tuffast och starkast. Enligt genusuppfostran så är inte det som flickor uppskattas mest för hur söta de är, utan det är det som de vill, som de är bra på, som räknas.

viaVad är egentligen genuspedagogik? Och varför är så många emot det? – Hanna Fridén at Hanna Fridén.

Dela:
  • Jessica Sjogren

    Hej Mattias! Länken till Hannas blogg har blivit fel. Den går internt till din post om föreläsningen… Jag som blev så nyfiken…

  • Jag försökte kommentera på originaltiteln, men det gick inte via mobil, så jag gör det här.

    Bra skrivet, texten gjorde mig klokare.
    Jag förstår att man måste sätta namn på företeelser för att kunna föra en diskussion kring det. Benämningen genus belyser problemet men cementerar samtidigt. Det blir i mycket för eller emot. Finns det ingen benämning som pekar mot dit vi ska? Ett sunt förhållningssätt där det negativa genusstänket mer eller mindre har spelat ut sin roll?

    • Jag vet uppriktigt inte. Ofta använder man sig i detta av ett O-ord, ex att minska O-jämställdheten – för att så peka på att problemet finns kvar.