Det är inte makten det är målet

Jag funderar på begreppet makt och vad det väcker hos mig och hos andra.

Joakim Jardenberg skriver kort om makt och menar att man inte ska övervärdera sitt eget inflytande och betydande för världen. Att vi var och är kuggar, men utbytbara i det maskineri som för oss vidare. Kort sagt han menar att han inte har så mycket makt, iallafall inte långsiktigt.

Bakgrunden till Jockes inlägg är en diskussion om nymediemakt och där Brit Stakston bl.a. skriver

Hjälp mig här. Hur ska vi hantera det här? Oroas ni inte över de digitala maktkluster som bildas.

Det är inte bara Brit Stakston som har svårt med maktbegreppet. När hörde du någon med stolthet säga -Jag har makt

Det är som att själva ordet i sig har en negativ klang.

Kanske är det därför att makt, i den meningen är relativ. En människa har makt att få en annan människa att göra något. Det kräver i sig ett beroendeförhållande. Förhållandet är därmed inte jämlikt.

Det finns olika typer av makt

  • Betvingande makt – Att med våld tvinga någon eller ha befogenhet att styra belöningar av sådant som den andra parten vill ha.
  • Formell makt – Att ha en chefsbefattning eller annan formell auktoritetsroll.
  • Expertmakt – Att ha en expertis eller förmåga som någon annan vill ha.
  • Referentiell makt– Karismatisk makt, som innebär maktutövande genom att den andra parten beundrar och vill identifiera sig med dig.

Man kan definiera makt efter handling eller efter möjlighet till handling – potentiell makt. Med den definitionen så blir det maktutövning även att inte handla, om möjligheten till handlande finns.

Att inte utöva potentiell makt för en god sak är fegt. Jag tror att det krävs mod för att våga utöva makt på rätt sätt. Mod är per definition inte din frånvaro av rädsla, förtvivlan eller dubier. Mod är när du fortsätter kämpa för din övertygelse trots mentalt och reellt motstånd. Mod är liksom makt inte ett mål i sig utan en förmåga, ett medel att nå mål.

Vad menar då de som diskuterar makten som något negativt. Är det rädsla för makten som sådan? Eller är det rädsla för konsekvensen av att ha makt? Att behöva ansvara för konsekvensen av sin egen makt?

I de diskuterade fallen handlar makten kanske om en expertmakt i den sociala medie-expertisen, en makt som kanske bygger på en viss karismatisk makt. Det finns uppenbarligen en rädsla att bli ett nytt maktcentra.

Varför ska man vara rädd för det? Det är inte fel att utöva makt.

CC by bastique

Makt är ett medel för att nå mål.  Målet för maktutövande får aldrig vara din egen framgång. Målet måste handla om att på ditt sätt bidra till en bättre tillvaro för en medmänniska och/eller en bättre värld. Målet är det viktiga. Makt är ett medel bland många.

Om vi byter ut ordet makt mot inflytande så ser vi kanske på det annorlunda? Om du har möjlighet att idka inflytande för att skapa en bättre värld, kan du då välja att inte göra det?

Empowerment bygger på att så många som möjligt utövar makt och inflytande över sina egna liv. Är det kanske just över och underordningen mellan människor som upplevs som det farliga? Det ojämlika? Jag vet inte.

Jag har i min roll och som människa både betvingande, formell, expert och referentiell makt. Det viktiga är vad jag gör med den.

Man kan använda makt både för att påverka struktur och innehåll.

Jag anser att den makt man har med fördel ska användas för att skapa strukturer som gör att andra och du själv mer naturligt kommer att göra bra saker. Sociala medier, en välfungerande organisation och ett fungerande rättsväsende är exempel på strukturer som skapas med makt och som ger förutsättningar för positivt handlande.

Så länge jag använder makt på ett öppet och medskapande sätt som överensstämmer med min person så ser jag inget fel med det. Jag ser det dock som ett nederlag för ledarskapet när jag utövar formell makt över andra. Det betyder inte att maktutövandet är fel, utan att maktutövande genom ett inre, påverkande ledarskap är bättre ur flera aspekter.

CC by solaro

Är det inte just vad Joakim Jardenberg, Brit Stakston, Niclas Strandh och Sofia Mirjamsdotter med flera gör? De tror på öppenhet, medskapande och att våga vara personliga. Jag förstår inte hur den förmågan till inflytande kan ses som negativ. Så länge maktutövningen är till för något gott utanför dem själva.

Att kämpa för att se just det – vad som är bra för någon annan, utifrån och in, kräver öppenhet.

Ibland innebär maktutövandet att behöva göra det minst dåliga av många saker. Men vid den tidpunkt jag känner att jag måste utöva makt på ett sätt som inte överensstämmer med min egen tro, den jag är, då är det dags att lämna. Kanske är det vad Brit Stakston menar, att hon som människa inte vill vara en person med makt i just denna fråga?

Tveka inte inför begreppet makt. Demokrati, folkstyre utgår från att alla människor utövar den makt, det inflytande man har. Till syvene och sist så är det de som har en kraft som kommer inifrån och som känner sig själva som har förmågan att påverka mest.

Dela:
  • Jag gillar att reflektera kring begrepp som empowerment och personligt ledarskap. På något sätt kan jag uppleva att dessa kan vara lika ”brännheta” som begreppet makt. Jag tänker på att jag i böcker som tar upp utmattningssyndrom lyfter begrepp som sund och osund egoism – den sunda handlar om att känna omsorg om sig själv, ta till vara sin förmåga att lyssna inåt, på sin egen kropp, sina egna känslor osv. Budskapet som svävar som en ande genom detta förhållningssätt är att den som kan lyssna på sig själ kan också lyssna på andra, den som kan känna omsorg om sig själv, kan också känna omsorg om andra. Osund egoism – kan gå över lik för att nå sitt mål – är ett sätt att tänka på egoism som sannolikt känns skrämmande och därför kan det förmodligen växa fram ett moment 22 inombords eller att ”jag” knäpper ihop västen med gylfen……

    • Så sant. För att ta intryck in i sig själv så måste ju det inre vara öppet för påverkan och det blir det först om jag själv vågar se det.

  • Intressant inlägg! I mitt arbete som chefsrekryterare diskuterar jag alltid maktbegreppet med potentiella kandidater och noterar genomgående att unga/oerfarna ledare har betydligt svårare för begreppet. ”Makt – nej jag vill bli chef för att jag tycker om att utveckla människor, inte för att jag vill bestämma över andra” är standardsvaret.

    Jag har också noterat att ju mer erfaren ledare man är, och ju högre upp i en organisation man sitter, desto lättare är det att använda begreppet makt, både som behov och medel.

    En ledande befattning är alltid en maktposition i mina ögon, och att vara medveten om detta är grundförutsättningen för att också förstå sambandet makt – ansvar.

  • Pingback: Mediemakt och kommunchefstukt()

  • Maria L

    Ytterligare fundering efter att skummat dessa intressanta sidor.

    Makt kräver ju en plattform. Ett förtroendekapital eller ett mandat – kanske skillnaden mellan informell och formell maktstruktur. Har man fått eller förvärvat denna plattform har man ju makt. Det intressanta är att makten då kommer att utövas oavsett graden av aktivitet i beslut. För alla handlingar såväl passiva som aktiva leder till resultat som kommer att påverka. Det kan vara passiv passivitet, passiv aktivitet, aktiv passivitet eller aktiv aktivitet. Den passiva passiviteten ligger väl närmast ett försök att komma undan ansvar, vilket självklart också leder till en påverkan eftersom det leder till en avsaknad av t ex beslut. Medan aktiv passivitet kan vara ett medvetet beslut och en strategi för att nå ett speciellt resultat.

    Det jag vill komma fram till är att sitter man i en maktsituation, så gör man. Det är mitt beslut att välja aktivitet eller passivitet men i båda fallen kommer det ge en effekt på andra för det kommer just med makten. Vi borde därför inte ducka för det faktum att vi har makt i många olika situationer utan istället ta en rejäl funderare över hur vår maktsituation ser ut och hur vi kan förvalta den på bästa sätt!

    • Jag delar absolut din tanke, tack så mycket för fördjupningen. Lite som tanken att inte välja också är ett val.
      Jag tänker, precis som du att makten är ett ansvar att förvalta och att aktivitet är ett krav.
      Ser ni ofta att den som har makt är passiv och inte tar sitt ansvar?

  • Pingback: Att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna | Mattias Jansson()

  • Pingback: Makthavarens nödvändiga metamorfos | Mattias Jansson()

  • Pingback: Det fina med makt | Mattias Jansson()