Det dolda förändringsmotståndet

Monkies behind bars by Akbar Sim (voorheen Meneer de Braker)Fick denna tankvärda text av en medarbetare häromdagen, fritt efter PG Wettsjö.

Placera sex apor, som inte gillar vatten, i en bur.

Lägg en banan på en låda i buren.

När aporna närmar sig lådan för att ta bananen sprutar man vatten på dem.

Efter två eller tre gånger har de lärt sig läxan och struntar i bananen.

Sedan byter man ut en av aporna mot en apa som inte upplevt duschen.

Vad händer då?

Jo, han går naturligtvis fram för att ta den men blir hindrad av de andra. De vet ju vad som kommer att ske.

 by redshirtjoshEfter ett tag byter man ut ännu en apa. Och nu är frågan: ska den apa, som egentligen inte vet varför han inte får ta bananen, liera sig med den nya, lika ovetande kompisen? Eller ska han liera sig dem som stoppade honom?

Han väljer det senare och hjälper de ”gamla” aporna att hejda nykomlingen.

Så byter man ut apa efter apa tills ingen av dem varit med från början. Ingen har varit utsatt för vattensprutan men alla har fullkomligt klart för sig: i vår bur äter man ingen banan.

Det kallas för företagskultur, förklarade Wettsjö: alla gör precis likadant men ingen vet varför. 

Vet du varför du inte tar bananen?

Dela:
  • secmaker

    Det där stämmer nog bara för mätta apor.

  • LisaofSweden

    För att bananen känns jäkligt förutsägbar i apburen. Trist, igenkänd, har ätit den förut, blir fort övermogen.
    Kanske ska man fundera på om det verkligen är bananer aporna vill ha? Okej då … kanske lite nötter då, eller lite druvor. Det är väl sånt apor kanske gillar. 
    Varför då? Kanske är aporna så sugna på en laktritsrem, messmör eller ett glas Amarone så att de faktiskt står ut med en vattendusch. Eller som det heter i människornas värld: Think outside the box.

  • Anna Johansson

    Det här är skrämmande likt innehållet på en föreläsning jag var på för ett antal år sedan. Förelösningen berörde fenomenet grupptillhörighet och grupptryck. Föreläsaren berättade att han flera år tidigare varit lärare i psykologi på polishögskolan, och då utfört ett experiment. Det var en elev som utsattes för detta i min värld hänsynslösa experiment. Eleven/polisaspiranten/försökspersonen skickades till rektorn i ett ärende (överrenskommet mellan läraren och rektorn). Under tiden lades riktlinjerna för experimentet upp. Läraren ritade en linje på ett papper, med en längd som jag tror var 15 cm. Sedan kom man överrens om att att papperet med linjen skulle gå runt i klassrummet och att alla skulle säga att linjen var 10 cm. När försökspersonen kom tillbaka påbörjades experimentet och när papperet så småningom låg på dennes bänk, efter att han hört de andra meddela sina bedömningar om att linjen  var 10 cm, så började han mäta linjen – framifrån och bakifrån. Till slut sa han att linjen var 10 cm!!! För att försöka att göra en lång historia kort så avlsutades lektionen med att läraren berättade att detta var ett experiment och att resultatet synliggjorde hur starkt grupper och grupptillhörighet påverkar oss. När lektionen efter detta var slut kom det fram en elev till läraren och anförtrodde sig till honom. Han sa att han aldrig kunnat tro att den utsedda försökspersonen var så dum. Insikten läraren fick genom det uttalandet gjorde att han aldrig mer genomförde experimentet.

    • Ja, minns den. Läbbigt – men understryker ännu mer hur svårt det är att bryta beteenden…