Det finns ingen godhet i att skydda människan från henne själv

För några år sedan föreslog dåvarande personalchef Susanne Wihlborg att vi  i kommunledningsförvaltningens ledningsgrupp skulle läsa boken Ledarskapets Tao. Vi inledde våra möten med att en av medarbetarna hade valt ut en text som är max en sida och läste den för oss andra. Sedan reflekterade först den som läst och sedan gjorde vi det tillsammans. Totalt tog punkten en halvtimme. Jag minns det som givande.

Speciellt är det en del av en taoism som satt mig i mitt medvetande.

Lika behandling

Naturens lag är blind, dess rättvisa opartisk. Konsekvenserna av ens beteende är ofrånkomliga. Att vara människa är ingen ursäkt.

En vis ledare försöker inte skydda människorna mot dem själva. Medvetandets ljus lyser i lika mått på det som är behagligt och det som är obehagligt.

Tao är för mig att låta naturens lagar och energier råda. I det att tao är att följa så blir det ett naturligt ansvarsutkrävande, eller det kanske blir naturligt med konsekvenser helt enkelt. 

Naturens lag är blind, dess rättvisa opartisk. Konsekvenserna av ens beteende är ofrånkomliga.

Det är precis det tänker jag. 

Jag ser så ofta att människor använder förklaringar på sina beteenden som ursäkter till beteendet.

Jag tänker att förklaringen finns bara där som en förutsättning bakom ditt val av handling. Jag ansvarar alltid själv för handlingen. Med taoismens ord.

Att vara människa är ingen ursäkt.

All utveckling av mig själv som människa  bygger på ett ansvarstagande för mina handlingar. Det är i enlighet med tao naturligt. Det du satt i rörelse får du också ta konsekvensen av. Jag upplever att det finns en ”nånannan-ism” hos oss idag och att den också upprätthålls av ledare i någon slags vilja att vara goda.

En vis ledare försöker inte skydda människorna mot dem själva. 

För den som ansvarar för sina tillkortakommanden får också ansvara för sina vinster.

Gör du så? Eller har du en större benägenhet att låta lyfta fram ansvar för handlingar i det positiva än det negativa. Det känner jag att jag lätt gör. 

Medvetandets ljus lyser i lika mått på det som är behagligt och det som är obehagligt.

Att växa som människa är att se mig själv sådan som jag är.
Att bidra till andra människors utveckling är att hjälpa dem att se sig själva.
Det är tao – naturens lag.

Dela: