Det högre syftet med våra liv är samhörighet

 

CC by Stephen Downes

CC by Stephen Downes

Jag läste månadens provakation från Scandinavian Leadership –

Alla ledare ska inte lyckas. Scandinavian Leadership jobbar med processen Lots® och Mindo® och reflektionerna bygger mycket på dessa teorier. Jag är själv Lots®-coach och är också utbildad i Mindo®.

 

Utgångspunkten för resonemanget är att vi människor alla hänger ihop. Att leva ett bra liv och få lyckas handlar inte om ditt liv, utan det handlar om hur ditt liv påverkat andra. När du tappar fokus från det högre syftet att bidra till en bättre värld för fler och istället fokuserar på dina egna behov framför andras så är du illa ute. Därför bör vi speciellt hjälpa människor som bidrar till att andra ska lyckas. Om vi ger till dem som ger blir det en positiv spiral.

I fokus blir då att relatera till andra utifrån och in och att ta ansvar. För bara genom att spegla oss i andras bild så kan vi se ur deras perspektiv.

Till din hjälp har du som människa något sånt fantastiskt som empati. Förmågan att känna in andra människor.

Vår empait och inlevelse underlättas av vår acceptans att livet är svårt, eller som Pär Eriksson citerar på sin blogg.

Livet är svårt. Det är tufft att vara människa. Ju tidigare i livet du inser det – ju lättare blir det att leva.

(Scott M Peck)

Vår solidaritet baseras på att vi vet att också andra har det svårt. Om inte annat så delar vi alla människor vår dödlighet.

Ju närmare vi är människor ju sannolikare är det att vi känner inlevelse och empati i varandra. Därför ger nätverk empati

Jag har tidigare på samma ämne skrivit en reflektion om den dolda påverkan av sociala nätverk, med innebördet att genom relationer blir vi bättre människor. Det är inte antalet kontakter vi har som är det viktigaste utan hur våra kontakter har kontakt med varandra, dvs mönstret och förstås vilka de är. Många kontakter som är vitt kopplade ger mer “positiva” handlingar. Således är heterogeniteti våra kontakter viktigt. Tänk om vi kunde vara mer öppna för att ha relationer med människor som är olika oss. Det är så lätt att skapa sina nätverk och således sin tillhörighet i en skara av likasinnade. Det är mycket den insikten som tänken utifrån och in handlar om.

Jag tänkte att anledningen till den positiva påverkan av sociala nätverk är att kontakterna byggs genom goda handlingar. Goda handlingar ger mervärde. Men det är kanske mer en följd av processen, skapandet av nätverket. Kanske är det själva meningen att skapa gott som stärks av våra nätverk genom att närheten gör det lättare för oss att leva oss in i andra människor och därmed känna mer empati och solidaritet.

Att känna kärlek i samhörighet med andra kanske är meningen?

Finner du resonemanget intressant? Ta gärna del av denna videosekvens

…och ge din bild. Vi hänger alla ihop.

Dela:
  • Annica Pettersson

    Hej Mattias!

    Det är precis det här jag skulle att varje lärare också kunde leva efter, för ibland ser och hör jag saker som inte borde ens få uttalas ev en lärare ex: han/hon är så bråkig och stökig…då tänker jag: ja men hur har han/hon det hemma? varför saknar man empati för en del barn liksom, barnen kanske inte vill vara bråkiga och stökiga dom kanske har det stökigt i huvudet…? Men visst kan man förstå att alla lärare inte kan ta del av alla barns hemma liv men att bara släta över saker och ting börjar bli allt vanligare, tyvärr! Vart är Sverige på väg??? undrar jag

    MVH Annica

  • eesroth

    @Kommunchef såg du mitt inlägg? http://www.esroth.com

  • Pingback: Tweets that mention Det högre syftet med våra liv är samhörighet -- Topsy.com()

  • Thomas

    Kanonklipp tycker jag, både budskapet i sig och ”förpackningen” av det!

    Jag skriver ibland kåserier i vår personaltidning Stadsporten här i Trollhättan och ser en viss koppling mellan detta klipp och innehållet i mitt senaste kåseri med någon typ av jultema. Kan läsas här för den som så önskar:

    I vilken mån är du mån om nån?

    För något år sedan tog jag en tur med Stockholms lokaltrafik det gav mig en inblick i hur Svenska Kyrkans marknadsföringsstrateger tänker.

    På olika skyltar stod att läsa ”Jag är mån om mitt inre. Du också?”.

    ”Ja, det är klart att jag också är mån om mitt inre”, hörs någon instämmande gläfsa inifrån en fluffig minkpäls, ”Jag bryr mig jättemycket om mig själv, det är egentligen det enda jag bryr mig om, den här religionen passar mig skiiitbra”. Det är helrätt just nu att vara lite sådär lagomkristen och det är ju sååå pampigt i kyrkan, ”särskilt Hedvig Eleonora, den ligger om hörnet därhemma och på hemvägen köper vi nybakat, vi brukar jäsa ihop med bullarna när vi kommer hem från högmässan”

    Jag tror att Kyrkans reklamkampanj riktar sig till människor som har nästan allt, som gjort allt för att uppfylla sina egna drömmar och haft förmånen att lyckas ”bli något”. Garaget är fullt av sportbilar, villan designad från vinkällaren ända upp till skorstenen, umgänget noga utvalt, sommarhuset i skärgården är pittoreskt, men ändå modernt och stor nog att ta emot alla vänner som vill besöka. Bankkontot är fullproppat med självgodhet och omotiverade inkomster och ändå finns det en tomhet i tillvaron. Perfekt tänker en slipad streber i närheten av kyrkans ledning, det finns en nisch, en affärsmöjlighet, ett behov ingen tillfredställt fullt ut. Om vi paketerar det kristna budskapet på ett tilltalande sätt kan vi fylla detta tomrum och få de nästan fulländade människorna att känna sig helt hela. Känna sig lika mätta på liv, som på mat efter ett stadigt julbord, det är klart att det kommer att sälja!

    Jag blev helt enkelt förbluffad när jag såg reklamen i pendeltåget, har budskapet verkligen blivit så skevt att det är accepterat att fokusera på att människor ska vårda sitt inre som en isolerad aktivitet. Det är väl i sig inget fel att vårda sitt inre, men är det inte det är mer sprängkraft och mer i linje med kristen tro att basunera ut:

    ”Jag är mån om dig, är du mån om mig?”

    Det är svårt att tro att det kan komma ut något gott av att människor först ska sitta och måna sitt inre på ett navelskådande sätt för att sedan måna om sin nästa först när alla de egna tomrummen är fyllda med julmat och orgeltoner och tristessen knackar på ekdörren igen.

    Oavsett vilken religion du har eller om du inte tycker du har någon alls så försök hitta någon slags julkänsla i ett dammigt hörn i ditt inre, kavla upp ärmarna och måna lite – om någon annan!

    God Jul!

    • Thomas

      Ja, det har du naturligtvis rätt i, men ibland är man tvungen att vara lite ”enkelspårig” för att göra en poäng 🙂

  • Jag gillar ”Jag är mån om dig, är du mån om mig?”. Likväl så tror jag att det är viktigt att måna om sitt inre för att våga öppna upp och måna om andra.

  • Pingback: Vi är nära varandra()

  • Pingback: Kreativa nätverk!()

  • Pingback: Att mötas – idag pensionärsalliansen()

  • Precis. Det är skönt att komma hit och läsa ibland. Välbehövligt och hoppfullt.

  • Pingback: Noterat 14/6-11()

  • Pingback: Förtjänar Brevik att höras? Kan kärleken övervinna allt?()

  • Pingback: Medskapare – Människor – Mening | Mattias Jansson()

  • Pingback: När livet knackar på | Mattias Jansson()