CC by DanAllison

Grunden för utveckling som människor är att ta ansvar för våra val.  För att ha ansvar måste vi var och en ta ansvar. Ansvar är alltid individuellt. För att vi ska hjälpas åt att växa måste vi ge varandra ansvar och våga ge varandra feedback på det vi gör. När vi utkräver ansvar av varandra, så hjälper vi varandra att växa.

Fördomar hjälper oss inte att växa, därför att de inte värderar vårt handlande utan dömer oss med något annat förtecken. ”Prejudice” – fördom säger det bra. Att dömas före.  Fördomar är åsikter som bygger på ofullständig kunskap om personens handling. En fördomsfull attityd gör en person uttrycker antipati för enskilda och grupper av människor.

Vem är fördomsfri?

Igår var jag i badhuset med mina barn. När vi busade som bäst i bassängen stod en man bredvid oss, då och då plaskade han väldiga iväg en tur i bassängen. Jag hade inom några sekunder skapat mig en bild av vem han var/är.

En svart man som stod och stirrade på vår lek – herregud, låt oss vara ifred, låt oss vara i vår bubbla!

Mannen är inte min fördom – han är visade det sig en underbart trevlig människa och i vårt samtal kunde vi hitta varandra. Jag försöker så mycket jag kan att se individer, men är på intet sätt perfekt.

Jag tycker att ingen människa kan värderas utifrån generella uppfattningar – det är fördomar. Alla är vi individer och alla är vi ansvariga för och ska värderas utifrån våra handlingar.

Kan vi kräva ansvar av alla?

Är en generell uppfattning alltid en fördom?