För ett år sedan publicerade jag ett mail från Katrineholms Kuriren med 13 vinklade frågor om sociala medier. Jag bad om hjälp med underlag för att kunna svara med ett utifrån och in perspektiv. Det blev en storm som på många sätt kan representera den nya journalistrollens omvandling i ett nytt mediasamhälle.  

Jag är idag glad att det hände. Faktum är att Katrineholms kommuns och därmed mitt engagemang på sociala medier startade som ett strategiskt vägval i vår massmediastrategi – med det enkla konstaterandet att vi behöver positionera oss på egna publiceringsplattformar för att bli en motkraft till en mycket dominerande lokaltidning. I det har vi lyckats oerhört bra.

När jag läser tillbaka i Katrineholms Kuriren från den 11:e februari så blir det tydligt att mycket har hänt sedan dess.

Frågorna var uppenbarligen får svåra för kommunchefen själv att svara på.

En förvanskat tweet ”Tycker synd om mig själv, äter godis”

…en flitig användare av okonventionell härskarteknik

Beskriver öppenhet som en sätt att härska.

…lade ut delar av ett ännu inre färdigbearbetat artikelunderlag på sin blogg i syfte att hindra oss från att i framtiden använda rätten att fritt samla in information. Så kan tekniken också användas.

Jag tycker att det är annorlunda idag. Sociala medier är mycket mera accepterat i de sammanhang jag rör mig. Rädslan har minskat och fler har ett eget förhållningssätt. Katrineholms Kuriren har idag en helt annan hållning.

För egen del så känner jag att jag mer internaliserat förhållningssättet på sociala medier (att vara personlig, tro på öppenhet redan i problemstadiet och inbjudande till medskapande) i allt jag företar mig.

Det senaste året har vi genom vårt arbete i sociala medier bidragit till att sätta Katrineholm på kartan. Jag skulle kunnat arbeta heltid bara med att föreläsa på området och alltmer har de förfrågningarna kommit från traditionell media. För ett par dagar sedan fick jag exempelvis en fråga att föreläsa för liberala ledarskribenter i ämnet.

Så – visst har det hänt saker.

Men jag tar också med mig det att förändring gör så ont. Att mitt i förändring behöver man konkret vägledning (tack speciellt till Thomas Selig och Joakim Jardenberg). Men också att många människor vill visa sin egen förträfflighet i klarsynta analyser i detta kaos som just då upplevs som cyniska självcentrerande ifrågasättanden av mig som person. Jag tar med mig det faktum att med den maktförskjutning som skett till dem som behärskar logiken på den sociala webben så får vi inte hamna i att nyttja den makten såsom vi själva uppfattar att traditionell media gör det.

Här kan du läsa några av mina postningar om #kkgate

…och avslutningsvis ett stort, stort tack till alla er på den sociala webben som använder tekniken till att göra gott. Jag är de facto idag är en bättre, klokare modigare och mer stabil människa idag än tidigare.