Kontroll, uppföljning, regler, rutiner och detaljstyrning. Allt är både alldeles galet och välbehövligt. 

Idag skriver Emanuel Karlsten i sin som vanligt strålande krönika i DN

Att inte ha kontroll är farligt för den som vill styra ett land. Därför är internet farligt, därför behöver det kontrolleras. Ett till synes logiskt tankeled, men vars konsekvens blir att friheten kränks för medborgaren.

Mycket i vårt samhällssamtal går ut på detta med kontroll idag. Både när kontroll saknas och man skriker efter mer uppföljning för att förhindra att brott eller misslyckanden ska uppkomma, men också också när kontroll i form av uppföljning och dokumentation tar tid från annat såsom i vård- skola- och omsorg för närvarande. 

Problemet med denna typ av övervakning är att den är trubbig. Den mäter allt hela tiden, trots att alla vet eller i vart fall borde veta att resurser ska sättas in där de behövs för att vara effektiva. Problemet med detta är också att vi går bort från en individuell bedömning och gör en bedömning per grupp. När vi gör det så lämnar vi subjektet, personen och låter gruppen bli ett objekt. Ett objekt kräver inte mänsklig respekt.

Kontroll behövs i många fall, men då ska vi ha testat andra vägar först och bedömningen av kontroll i ett samhälle, i ledarskap eller i ett system ska föregås av en individuell bedömning.

Vi ska lita på människor tills motsatsen bevisas.

Problemet är inte kontrollapparaten, utan vad den gör med oss. Med vårt ansvar, vårt spontana handlande – vår profession. När vi utvärderas utifrån vad vi gör och inte varför så förändras också innehållet i det vi gör. Hjärtat, kärleken till subjektet försvinner. Vi kan börja handla för att det ska se bra ut istället för att vi vill att det ska bli bra.

Eller som Katrine Kielos så strålande uttrycker det kring någon typ av klassisk betingning i ekonomtermer.

Problemet med ekonomiska incitament är inte att de inte fungerar. Problemet med ekonomiska incitament är att de förutom att de fungerar, även förändrar en situations hela natur

När min 11 årige son och jag tittade på nyheterna för ett tag sedan så talades det om att göra det brottsligt att inte ingripa när man ser ett pågående brott. Han frågade mig varför man skulle göra det brottsligt. Man ska väl hjälpa till hur som helst? DET är skillnaden!

Så oavsett om vi talar om FRA eller annan trubbig kontroll och övervaknings-verksamhet så är problemet inte övervakningen i sig utan att den sker utan individuell bedömning och att kontrollen i sig förändrar våra beteenden.

Frihet kommer inifrån

Kontroll kommer utifrån