Igår fyllde min son 14 år och jag var för första gången sedan han föddes inte hos honom.

Att inte få vara med sina barn hela tiden är baksidan med att skiljas. För att överleva så måste jag stänga av varannan vecka. Inte så att jag inte är förälder, det är man alltid, men det går inte att ha kontroll när de inte är hos oss.

Jag läste någonstans att man inte ska visa sin saknad för att det ger barnen skuld att de inte är hos en hela tiden. Jag tror inte att man ska tjata om saknad, den finns där och kan benämnas ibland, men med barnens behov i fokus.

Barnen verkar som väl är ha enklare att vara där de är.

Det är väl precis det som det handlar om – att vara där man är.

Jag är alltid pappa, men ibland är jag det på distans och då ska jag vara det – här.