I dagens DN finns en mycket intressant artikel om ledarskap, eller snarare om förändring – ”På chefskurs med Kafka”.  Kort handlar den om chefen som kulturbärare på arbetsplatsen med ett experiment med en traditionell chefsutbildning och en, minst sagt udda form av input för inre reflektion. Läs den!

Jag tolkar resultatet som att enbart det lärande som kommer in i vårt inre och påverkar där ger en genomgående förändring i vår handling. Skillnaden på att vara på utbildning och få svar och att istället få frågor, frågor som rubbar min nuvarande uppfattning slår igenom. Kanske är det lite som kommunikationslöken?

Ett samtal är som en lök. Vi börjar först i de yttre lagren, de som handlar om väder och vind och det vi ser just nu. Sedan kan vi skala av ett lager och tala om andra människor. Nästa lager kanske handlar om våra gemensamma upplevelser, lagret efter det kan handla om våra nära och kära, längre in kommer vi till vad jag tänker om dig och längre in till mina egna känslor och tro.

Kommunikation i de yttre lagren bidrar inte till någon inre påverkan. För att påverka någon i de inre lagren måste du också ha påverkat dig själv i det inre.

Så vad innebär det för oss? Inte bara i ledarutveckling utan i utveckling överhuvudtaget?

Kanske vi behöver ha mod att vara öppna, att våga pressa oss i det yttersta mot det vi inte vet?

Skapande mod är att våga närma dig det outgrundliga, att utforska det du är rädd för. Modet utanför boxen tar oss närmare avgrunden, det vi inte förstår. Tänk på konstnären genialitet som kan övergå i vansinne och självmord. Skapande mod är att balansera på den gränsen. Skapande mod är att exempelvis våga fundera på livets mening, på varför vi lägger ner så mycket kraft på saker som inte har någon som helst betydelse när vi är döda. Men skapande mod kan också vara att se nya vägar att utmana de paradigm och rutiner som styr ditt liv.

Jag skulle kunna göra det mer. Jag vill –  Vågar jag?

Vill du? Vågar du?