För en tid sedan skev jag ett inlägg ”Ja det är ditt ansvar att hjälpa den tiggande” där jag resonerar

Just nu, just här så hjälper jag inte tiggaren på något annat sätt. Jag driver inte frågan statligt. Jag verkar inte med den rumänska regeringen. Jag bygger inget härbärge. Jag skänker inte pengar till en destinerad hjälporganisation.

Idag lyssnade jag på P1:s Filosofiska rummet om ”Tiggeriet och plikten att hjälpa” och känner mig stärkt i min uppfattning som är starkt relaterad till Marcus Agnafors i inslaget. Programmet säger för övrigt mest inledningsvis tycker jag, sedan blir det mest omtugg.

Som människa ska man hjälpa sin medmänniska, men det bästa är inte att ge pengar till varje individ utan hjälpa via en struktur som också jobbar med strukturerna. Det kan vara en kontakt med en politiker, en EU-parlamentariker eller en minister. Men i mitt fall blir det genom att skänka pengar till en biståndsorganisation.

Nu har jag hittat en bra hjälporganisation som hjälper på ett sätt som jag inte klarar av. Hjärta till Hjärta skriver om projekt Roma

­

Hjärta till Hjärta vill hjälpa till att förändra orsakerna till utanförskap, misär och fattigdom bland romer och rudari i Bulgarien och Rumänien. Vi vill stödja dem på plats så att mammor och pappor inte behöver lämna sina barn i ren desperation och betala allt de äger och har för en utlandsresa i hopp om ett jobb och en inkomst. En resa som tyvärr oftast slutar på gatan i tiggeri. Vi vill i grunden förändra situationen för kvinnan som tigger utanför mataffären och mannen som letar pantflaskor i parken.

Hit går mina pengar från och med nu, men respekten och seendet av varje människa kvarstår.

Skänk, se, möt och hälsa du med!