Jag lär mig det jag vill lära mig, inte det du vill att jag lär mig

CC by DennisCallahan

I söndags ägnade jag ett par timmar åt kompetensutveckling. Jag läste de där lite längre blogg-inläggen, jag följde mitt nätverks tankar, såg det lite längre klippen och vilade lite längre i varje input. Jag insåg då att jag lärt mer på de två timmarna än vad jag normalt lär på en ”utbildningsdag”.

Varför är det så?

Förändring börjar med en vilja att förändras. Jag har större sannolikhet att vilja förändras om jag själv ser behovet.

Hur kul är det att lära något för att någon annan sagt åt dig att du ska lära dig just det?

Att bidra till någon annans förändring måste istället handla om att bearbeta viljan. Det är därför du hela tiden som ledare och människa primärt ska tala om varför och inte vad om du vill få tillstånd en positiv förändring som bygger på vilja.

Kopplat till lärande så tror jag att det är därför som lärande i nätverk fungerar. Sökandet i sig och de människor i mitt nätverk som jag litar på gör att jag vill lära nytt.

Ett ”normalt” lärande är kanske en utbildning – du lockas av beskrivningen och har behov av den kunskapen. Du tar dig till utbildningen vilket tar tid. Du konsumerar ett sänt budskap. Detta har flera problem. Du har valt utbildningen utifrån ditt eget behov, lär du nytt då?

Nätverksbaserat lärande måste handla om att du lyssnar på nya människor. Kanske när de ifrågasätter din nuvarande kompetens vilket gör att du vill lära mer eller att du ser nya vinklingar på livets skeenden.

Men om du inte är öppen med det du inte kan hur ska du veta vad du behöver veta ?

Om du inte tillåter andra att bedöma din kompetens och därmed ditt kompetensutvecklingsbehov? Hur kan du då se utifrån och in på dig själv?

Öppenhet för feedback gör att jag vill förändras och då kommer utvecklingen naturligt.

Dela:
  • KristerHansson

    @Kommunchef Precis mitt i prick.

  • Jan de Man Lapidoth

    Precis så. Kan du snälla förklara detta för din utbildningsförvaltning 😉 De har nämligen en tro (som alla utbildningsförvaltningar) att detta inte gäller våra barn.

    //jan

    • Pingback: Tweets that mention Jag lär mig det jag vill lära mig, inte det du vill att jag lär mig -- Topsy.com()

    • Jukka Kuusisto

      Det var tråkigt att höra att du, Jan, anser att bildningsförvaltningen i Katrineholm och utbildningsförvaltningar generellt inte tror att viljan att lära sig finns inneboende hos alla barn, elever och studerande.

      Detta är ett av de viktigaste principerna för den svenska skolan. Därför ska lärandet anpassas till varje elevs förutsättningar och behov och med utgångspunkt i elevernas tidigare erfarenheter och kunskaper. Detta innebär i sin tur att skolan ska utveckla varje elevs nyfikenhet och lust att lära och att varje elev ska kunna utveckla sitt eget sätt att lära och få en tillit till sin egen förmåga.

      Du har dock rätt i den bemärkelsen att riksdag och regering har sått upp ett antal mål för barns och elevers lärande. Helt fritt kunskapssökande är det med andra ord inte. – Men vägen till måluppfyllelse kan se väldigt olika ut och ska utgå från barns och elevers inneboende nyfikenhet.

      • Jan de Man Lapidoth

        Hej Jukka. En grov generalisering. Medges. Om Katrineholm presterar dramatiskt annorlunda än det jag sett i andra kommuner då är det en Sverige-sensation och jag kommer genast på studiebesök! 🙂

        Min bild – rätt eller fel – är att det kan finnas mycket goda intentioner på förvaltningen som sedan inte praktiseras i skolorna och därför inte når eleverna.

        Min bild – rätt eller fel – är att tjusiga ord som individuell anpassning, utgå ifrån nyfikenhet och lust, mm inte fungerar i praktiken i det skolformat vi har.

        Min bild – rätt eller fel – är att barn är som vi vuxna (och som Mattias beskriver). De vill lära sig det de vill lära sig. Och det erbjuder inte skolan i den utsträckning som jag inbillar mig att läroplaner, skollagar och bildningsmål ändå ger utrymme för.

        Min bild – rätt eller fel – är att OM det jag beskriver här ovan ändå i någon mån levereras så är det resultatet av engagerade individer som vågar utmana/trotsa traditionerna i skolan – tills de bränner ut sig. Det är aldrig systemet som levererar.

        Min bild – rätt eller fel – är att vi behöver en systemrevolution i det svenska utbildningssystemet. Den kommun som vågar ta ledartröjan i den utvecklingen – och i praktiken utmana staten – har jag ännu att möta 🙂

        Den stora dilemmat som jag ser det är att utbildningssystemet med sin genant bristfälliga förnyelseförmåga därmed bör vara diskvalificerad att utbilda våra barn.

        No hard feelings hoppas jag. Jag ville dra resonemanget till sin spets 🙂

        Hälsningar,

        Jan

        • Jukka Kuusisto

          Hej igen Jan!

          Jo, jag förstod att det var en generalisering, men för mig det var det viktigt att framhålla bildningsförvaltningens förhållningssätt och syn på lärandet.

          Jag är dock inte okunnig om att vi har en hel del kvar att göra här i Katrineholm som på så många andra ställen. Just nu arbetar vi med det som ska vara grunden för en modern skola med ett perspektiv på lärande som utgår från våra barns och elevers behov. Vi har börjat med visionen och värderingarna. Vad betyder RÖTT (respekt, öppenhet, tydlighet och tillit) för oss egentligen? Jag/vi vill inte att de ska vara tjusiga ord utan ett rättesnöre för vårt agerande i alla lägen.

          Jag har också påbörjat precis samma dialog (vison och värderingar) med de fackliga företrädarna för att skapa ett bra samarbetsklimat och en arbetsmiljö, där ingen ska behöva bränna ut sig.

          Jag håller dock med dig om att det tar tid med förändringar. – Ibland för lång tid. Vi har precis genomfört besök på alla våra grundskolor och intervjuat elever, medarbetare och skoledning om deras syn på verksamheten samt på styrkorna och svagheterna. Det har varit oerhört intressant att ta del av allas engagemang. Samtidigt har vi fått många tankeställare. – Mycket kvarstår att göra men engagemanget finns där!

          Tyvärr finns det också en del konkreta orosmolm på himlen just nu, som jag försöker arbeta med efter bästa förmåga tillsammans med rektorer och fackliga företrädare och medarbetare.

  • Sofia

    Jag tror att just när det gäller öppenhet för feedback har mycket att göra med attityd, vilket också är en del av viljan.

    Men det har också att göra med modet att våga vara öppen och exprimenterande, – att ta risker, handla, – kanske missta sig, utvecklas i förhållande till den återkoppling du får.

    I ett nätverk jag ingår i vandrar vi på olika stigar för att nå samma mål, – de synergieffekter som skapas i en sådan grupp är oslagbara, – när ”det jag vet” får nya dimensioner. På något sätt är det där oväntade lärandet det mest intressanta.

    • Jag håller med. Om man bara lär sig det man vet att man vill lära sig så blir världen allt mindre.

  • Pingback: Medskapare – Människor – Mening()

  • Pingback: All förändring börjar med en vilja()