CC by DennisCallahan

I söndags ägnade jag ett par timmar åt kompetensutveckling. Jag läste de där lite längre blogg-inläggen, jag följde mitt nätverks tankar, såg det lite längre klippen och vilade lite längre i varje input. Jag insåg då att jag lärt mer på de två timmarna än vad jag normalt lär på en ”utbildningsdag”.

Varför är det så?

Förändring börjar med en vilja att förändras. Jag har större sannolikhet att vilja förändras om jag själv ser behovet.

Hur kul är det att lära något för att någon annan sagt åt dig att du ska lära dig just det?

Att bidra till någon annans förändring måste istället handla om att bearbeta viljan. Det är därför du hela tiden som ledare och människa primärt ska tala om varför och inte vad om du vill få tillstånd en positiv förändring som bygger på vilja.

Kopplat till lärande så tror jag att det är därför som lärande i nätverk fungerar. Sökandet i sig och de människor i mitt nätverk som jag litar på gör att jag vill lära nytt.

Ett ”normalt” lärande är kanske en utbildning – du lockas av beskrivningen och har behov av den kunskapen. Du tar dig till utbildningen vilket tar tid. Du konsumerar ett sänt budskap. Detta har flera problem. Du har valt utbildningen utifrån ditt eget behov, lär du nytt då?

Nätverksbaserat lärande måste handla om att du lyssnar på nya människor. Kanske när de ifrågasätter din nuvarande kompetens vilket gör att du vill lära mer eller att du ser nya vinklingar på livets skeenden.

Men om du inte är öppen med det du inte kan hur ska du veta vad du behöver veta ?

Om du inte tillåter andra att bedöma din kompetens och därmed ditt kompetensutvecklingsbehov? Hur kan du då se utifrån och in på dig själv?

Öppenhet för feedback gör att jag vill förändras och då kommer utvecklingen naturligt.