Jag tar ansvar för mina handlingar eftersom de är just…mina

Människan är beroende av begriplighet och därmed kontroll, i alla fall en känsla av kontroll. Jag tror att begriplighet och kontroll gör att vi kan känna sammanhang.

Livet är en så bräcklig väg i en tidslinje mellan två punkter av ovisshet att vi kan göra mycket för att skapa en känsla av sammanhang och logik i våra liv. Det ger oss en känsla av kontroll – begriplighet.

Den ursprungliga [wikipop language=”sv” search=”Känsla av sammanhang”]KASAM[/wikipop]-teorin bygger på begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Världen omkring oss måste uppfattas som begriplig. Om vi har en yttre påverkan, ex. ett skeende eller ett beslut så vill vi förstå varför det inträffar. Du vill förstå din chefs logik, veta varför Anders Breivik utförde terror-massmord eller varför din föräldrar bestämmer en viss sak. Att begripa förändringen helt enkelt.

Det andra är att vi behöver känna att vi klarar av att hantera förändringen. Att vi inom oss har en förmåga till anpassning, att vi är starka och tror på vår förmåga att hantera förändring och andra situationer som kommer till oss utifrån. Det kan handla både om självförtroende och självkänsla.

Vi måste också ha ett driv, en vilja och livskraft i att vilja ta livets utmaningar för att känna meningsfullhet.

Vad betyder det för mitt liv som ledare?

(oaktat om ledarskapet är ett chefskap, ett föräldraskap eller något annat)

Begripligheten börjar med att tala om hur saker och ting faktiskt ligger till. Att exempelvis öppna upp redan i en problemformulering, innan jag har svaret. Men det krävs också en stringens och trygghet i mitt sätt att vara. Att du känner mig och litar på mig. Att du tycker att mitt agerande är logiskt.

Om du ska lita på din förmåga att klara av att hantera olika situationer måste du känna att jag litar på dig. Jag måste visa dig förtroende. Men jag måste också låta dig ha en väg ut, en sorts veto. Varje gång du tvingas att göra något bortom din hanterbarhet bryts en bit av dig ner. Låt mig ta ett exempel. Jag har sedan min yngsta son var i fem års-åldern frågat honom när vi inte är överens om just detta är viktigt för honom. Om han sagt att det är det så har jag gett mig (med viss rimlighet). Han missbrukar inte den möjligheten, men det ger honom en förmåga att hantera situationen mer, med ett veto.

Som ledare måste jag se om du börjar vackla i meningsfullhet, då måste du ha hjälp.

När jag känner sammanhang så kommer jag också att utvecklas genom att jag tar ansvar för mina handlingar, eftersom handlingarna är just…mina!

Dela:
  • Pingback: Katrineholmsbloggar (@KHOLMbloggar)()

  • Pingback: Mattias Jansson (@Kommunchef)()

  • Geza Simon

    Huvudet på spiken, Mattias. Jag har själv i rollen som kommunikatör stått inför flera jobbiga ”case”. Tappade kontrakt med nedskärningar till följd, stängda etableringar vilket tvingar medarbetarna att antingen följa med till annan etableringsort eller hitta annat jobb. Det behöver inte handla om så här drastiska förändringar, i all förändringskommunikation strävar man efter att just göra förändringen begriplig, hanterbar och meningsfull. Ju bättre man lyckas med det desto mindre rykten, spekulationer florera det i organisationen. Dessa brukar oftast vara av det destruktiva slaget.

    I de verktyg jag använt tidigare har jag försökt svara på frågor som varför händer detta? vad betyder det för den enskilde? vilka möjligheter finns i framtiden? Jag tror att om jag lägger till begriplig, hanterbar och meningsfull kan komma att göra kommunikationen ännu tydligare.

    Tack för verktygen.

  • Pingback: Mattias Jansson (@Kommunchef)()

  • Pingback: Mattias Jansson (@Kommunchef) (@Kommunchef) (@Kommunchef)()