…eller ”Ursäkta jag är man”
Katrineholms Kurirens chefredaktör kritiserar på debattplats i lördagens Katrineholms Kuriren med rubrik ”Gubbs, gubbs och gubbs så långt ögat når” samhällsbyggnadschef Lars Hågbrandt för ett mansdominerat Näringslivsnytt
Men när jag läser 0150.magazin och Näringslivsnytt så får jag helt andra vibbar än de jag vill ha.
Här traskar det på, såväl i Hågbrandts krönika som i texten bredvid, i samma gamla hjulspår som man hört så många gånger från kommunala företrädare och också från politiker som klamrar sig fast i det som varit och som använder samma gamla klyschor.
Presenterat och bildsatt med äldre män som både i text och bild ska förmedla framtidstankar och visioner.
Det räcker inte!
Var är de nya idéerna?
Jag tycker att chefredaktören har fel på tre punkter.
Det sjupunktsprogram som tagits fram är ingalunda en produkt av en gubbklubb utan resultatet av insikter från näringslivets olika grenar. Annika Frisk (Shell), Malin Hultman (Ninas kammare), Dragica Habijan (Ericsson), tillsammans med Daniel Westberg (SKF), Johan Sheiakh (Sörmlands Maskin) och Charles Asker (Beckershof) kan nämnas vara delar av den brokiga skara som enats om dessa viktiga framgångsfaktorer för Katrineholm.
När det sedan ska förankras i organisationerna är det ju av största vikt att respektive ordförande finns med bakom, som i det här fallet.
För det andra så verkar chefredaktören ha en helt felaktig bild av den kommunala organisationens uppdrag. En kommun ska skapa möjligheter och bidra till utveckling som en katalysator för platsen. En kommunal organisation ska inte lägga sig i andras uppgifter och tillsätter förstås inte föreningsordföranden.
För det tredje är övertygad om att vi inte förändrar genom attack. Lika lite som vi kan bedriva ledarskap genom att angripa våra medarbetare. Det enda attack leder till är att positionerna stärks ytterligare. När vi känner oss ifrågasatta så är det lätt att gå i försvar. I försvar är vi inte beredda att ta in intryck utifrån. Vi sluter oss mot omvärlden och tänker inifrån och ut. Vi stärker så att säga bubblan runt oss själva och distanserar oss från feedback. Den som vill påverka måste möta en annan människa där hon är och i dialog ta varandra vidare i lärande.
Debatt skiljer oss i polarisering – dialog har vi för lärande.
Avslutningsvis tänker jag att ingen vill ”göra fel” i jämställdhetsfrågan och därför finns det mycket rädslor förknippande med den. Elisabeth Bäck har rätt i att vi idag har ett ojämställt samhälle och ibland måste det synliggöras tydligt att vi lever i ett samhälle där mannen än norm och kvinnan är underordnad mannen. Det kallas könsmaktsordningen och är accepterad av såväl Riksdag som vårt fullmäktige. Att försköna detta leder inte till förändring.
Vi vill förändra detta. Katrineholms kommun har ett nationellt uppmärksammat arbete för jämställdhet och ett av landets bästa sk jämställdhetsintegrerade styrsystem och ett pågående arbete om genusmedveten styrning. Det betyder att när vi planerar vår verksamhet så gör vi det med jämställdhet för ögonen.
Låt oss istället för debatt i attack tillsammans bryta dessa mönster i dialog – för allas vår skull!
Uppdatering
Chefredaktören svarar i papperstidningen
Faktum kvarstår. När chefen för samhällsbyggnadsförvaltningen, Lars Hågbrandt, lyfter fram Näringslivsrådet för katrineholmarna och det arbete som görs, så exemplifierar han med tre äldre män. Det jag ifrågasatte i min lördagskrönika var om det inte fanns några yngre kvinnor och män att lyfta fram? Som gjort sig förtjänta av att få synas och uppmärksammas. Jag efterfrågade också de nya idéerna och visionerna.
Det jag nu får till svar, och då via kommunchef Jansson, är att det finns ett ”internt hundrapunktsprogram”. Inte speciellt klargörande.
Elisabet (utan h) Bäck
chefredaktör
På tal om dialog?