Häromdagen lyssnade jag på professor Alf Rehn som talade om kreativitet eller snarare hur man dödar idéer. Det var ett strålande föredrag som öppnade nya perspektiv för mig. 

Kampen

Tesen är att det finns en ständig kamp för och mot förändring. För – därför att världen är i ständig förändring. Mot – därför att vi människor hela tiden kämpar för att stabilitet ska råda.

Det är vår kamp för att allt ska vara som det varit som dödar kreativa idéer. Med den ständiga förändring vi har i vår omgivning blir det ett stort problem.

Man kan förklara motståndet till förändring som att det står i relation till din investering i frågan. Experter ser till att det nya inte kommer till. Vår kunskap kan vara en fälla. Fully wested in the past – investerade i vår erfarenhet. Det man har investerat i kritiserar man inte.

Det innebär tänker jag att kraven på att få in nya perspektiv på det vi håller på med ökar. Det kanske är omöjligt att ifrågasätta sin egen verksamhet och sina egna områden?

Dödandet av kreativitet

Känner du igen en axelryckning, tystnad eller ett lugnt upplysande om att det testade vi på 70-talet när du kommer med idé? Ledningen menar att man dödar bara dåliga ideer. Detta är enligt Alf Rehn försvarsmekansismer för att vi ska kunna fortsätta göra som vi redan gör.

Vår egen hjärna motverkar det nya, det ovana genom att sända ut dopamin, hjärnans drog när vi följer invanda mönster.

Det är lättare att vara trist var istället en Dr House.

Anledningen till att kreativitetskonferenser finns är att de är ofarliga då de inte skapar någon förändring. Myskreativiteten säljs in som att motstånd inte finns. Så är det inte. Förändring gör ont. Alla kommer inte att hålla med.

Jag kan känna igen att jag själv ibland idkar just den typen av motstånd. Sannolikt både utifrån att även jag har ett motstånd till viss förändring (någon emot?) men också som skydd mot förändring som ska genomföras av mig fast jag inte har tid.

Var går gränsen mellan att vara en kreativitetsskapare och en tyrann som chef?

Så blir du kreativ

Vi får lära oss att vi använder lite av vår hjärna. Det är fel. Hjärnan blir inte mer aktiv under kreativitet den blir mindre aktiv. Kreativiteten kommer när vi kan koppla ner den främre hjärnloben, hjärnans polis.

I forskning har man kunnat visa att människor är mest kreativiva när de känner att de uppfattade att de inte längre var kreativa dvs när frontloben inte längre skickar ut domamin. Hjärnan är lat. Riktig kreativitet kommer när det blir jobbigt. Man kan säga att de kreativa idérma kommer ur nederlaget när dina försvar försvinner.

Ledare är de som trots obekvämlighet vågar driva. Strategi är att välja. Ledarskap är att våga.

Det borde betyda att vi både måste pusha oss hårt och att tänkandet utanför det invanda måste vara en ständigt pågående process för att vi ska få dessa glimtar av kreativ insikt.

Min reflektion

Jag brukar tjata om mod. Mod som den kompetens som kan göra oss till den vi kan vara. Mod som gör att vi vågas pressa oss själva på gränsen till galenskap. När vi är där tänker jag att vi måste ha ett inre lugn och stabilitet för att inte braka igenom i vansinnet.

Alf Rehn höll inte med mig om det.

Vad tycker du?