Jag sitter och tittar på ceremonin vid GroundZero som hålls för att uppmärksamma 10-årsdagen av 9/11 och hedra terrorns offer.

Det är så slående starkt med just uppläsningen av offren och berättelser från de anhöriga. Det personliga mötet på individnivå väcker känslor av samhörighet och kärlek.

Känslor som är riktade mot individer, mot människor är äkta oaktat om det är hat eller kärlek.

Känslor som är riktade mot grupper är avståndstagande, objektifierande.

Mycket av det som hänt i världen som en följd av den terrorn den 11:e september har varit förändringar riktade mot grupper, definierade som riskgrupper. Epitet som tillskrivs individer utifrån vilken grupp individen tillhör genom korskörning av register, avlyssning, kontroll och stämpling till följd av religion, kultur eller nationell tillhörighet på grupp-nivå.

Det kanske är den största skillnaden mellan 9/11 och Utöya? Bush-hämnden var riktad mot grupper. Stoltenberg talade om individuella värden – öppenhet, demokrati och kärlek.

Låt oss minnas, döma och älska människor – individer!