Idag på lunchen ringde min tio-åriga son mig. Han har sommarlov och vi arbetar fortfarande. Han tyckte inte att det fanns någon mat hemma, men egentligen kände han sig nog mest ensam. Nåväl jag satte mig på cykeln och fyra minuter senare var jag hemma. Fyra minuter, det är nära och det slog mig då hur otroligt bra jag har det. Vilken livskvalité det är att få vara nära sina barn på det sättet, då arbetsveckorna drar iväg uppemot 60-70 timmar.

I Katrineholm är det nära – det ger mig livslust.