Med skolan i fokus

Igår hade kommunstyrelsen sammanträde med fokus på skolan i Katrineholm. Anneli Hedberg, ordförande i bildningsnämnden inledde med nedanstående anförande. Det sammanfattar på ett bra sätt läget för skolorna i Katrineholm och jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att läsa igenom och kommentera denna gästblogg.

Alla har åsikter om skolan! Och när jag säger skolan så menar jag såväl förskola, grundskola, gymnasieskola, kulturskola och särskola. Alla har gått i skolan och minns ofta både positiva och negativa inslag. Många har barn som antingen har gått i skolan eller går där nu. Den allmänna bilden av skolan är ofta att det inte är någon ordning och att barnen inte lär sig tillräckligt mycket. Det är stora klasser och få lärare. Men den egna erfarenheten gällande sina egna barn är ofta att man är väldigt nöjd med just sina egna barns skola. Även eleverna är nöjda, de trivs i skolan och tycker att de lär sig mycket. Det kan vi se i de brukarenkäter vi gör.  Dessutom är det faktiskt så att lärartätheten har ökat de senaste åren.

Trots att barnen och de flesta föräldrar är nöjda med verksamheten så kan inte vi vara det! För i Katrineholm är det alldeles för många elever som lämnar grundskolan utan att vara behöriga till ett nationellt gymnasieprogram.  Från att legat på ca 15 % har nu andelen grundskoleelever som saknar gymnasiebehörighet ökat sedan 2009. Förra året var det 23 % av eleverna som inte var behöriga. På det senaste höstterminsbetyget var 35 % av eleverna i år 9 inte godkända i svenska, engelska eller matematik.

Inom industrin, där jag har min bakgrund, skulle aldrig en så stor del av utgående gods tillåtas gå till reparation eller i värsta fall kassation. Nu tänker några; hur kan hon jämföra döda ting med våra barn? Det är inte det jag gör, barn kan inte jämföras med vare sig värmepumpar eller kretskort men jag kan inte låta bli att fundera på varför det är viktigare att värmepumpen får alla sina delar på plats för att fungera än att alla barn får med sig det de behöver för att fungera i vidare studier och så småningom arbete för egen försörjning.

Varför är det då så viktigt att eleverna lyckas? Dels handlar det om deras egen känsla av att lyckas. Det är avgörande för självkänslan och självförtroendet och därmed också barn och ungdomars hälsa. Det är också avgörande för deras framtid. Alla behöver en grundläggande utbildning för att ta sig vidare och på sikt kunna försörja sig själv. På så sätt blir individer fria att göra egna val. Men det är också helt avgörande för samhället. Vi vet att om skolan misslyckas med att ge eleverna grundläggande behörighet så kostar det i form av försörjningsstöd. Dessa ungdomar får inte arbete och kan inte försörja sig. Samhället behöver utbildade medborgare som kan bidra till samhällsutvecklingen.

Skolan har inte bara uppdraget att ge eleverna ämneskunskaper. Demokrati- och Värdegrundsarbetet är minst lika viktigt. Skolan är en arena där olikheter möts och en normalitetsplats för fostran i ett demokratiskt samhälle.  Då det fokuseras mest på betyg och resultat i de olika ämnena betraktas ibland det viktiga värdegrundsarbetet som flum och något som stör undervisningen. Men för samhällets skull är den demokratiska fostran avgörande för att vi gemensamt ska kunna leva tillsammans i fred och frihet. För individens skull handlar det om att kunna göra sin stämma hörd och känna sig delaktig i samhället.

Idag är skolan huvudleverantör till utanförskap. Vi vet att ett skolmisslyckande kostar ofantligt mycket, både i pengar och mänskligt lidande. Men vad är framkörningsavgiften för en produktionsklar 21-åring? Är det en kostnad? Eller är det investering? Jag tror att vi måste börja se varje satsad krona på utbildning för barn och ungdomar som en investering som på sikt ger bra avkastning. Det finns en risk att budgeteringen sker schablonmässigt och inte utgår ifrån individer eller gruppers behov.

EM-premiär och grill i Stuvsta by henkeI Katrineholm satsar vi i genomsnitt mer pengar på varje elev än man gör i riket. Varför lyckas då inte skolan att ge fler elever än i riket behörighet? Det är ju ingen tröst att resultaten i svensk skola sjunker och att det ser ungefär lika dåligt ut i hela Sörmland.

Under de dryga 9 år som jag varit ansvarig för förskola och grundskola och de senaste fem åren även gymnasieskolan har jag besökt alla verksamheter många gånger. Jag möts oftast av engagerad personal och väluppfostrade barn och elever som stolta visar upp vad de gör. Det bedrivs dagligen ett fantastiskt arbete i alla våra verksamheter. Men vi måste trots detta våga vara självkritiska och våga prata om det som inte fungerar. Jag ställer ofta frågan varför vi har så låga skolresultat i Katrineholm och får svar som att det saknas resurser, det är för stora klasser, det är för många elever som har olika typer av diagnoser, de har sociala problem och det är för många nyanlända elever som inte kan språket osv. En del lärare och föräldrar önskar att vissa elever befann sig någon annanstans då de stör lärarens arbete och de välfungerande elevernas förutsättningar att lyckas.  Det är sällan någon som säger att det kan vara fel på undervisningen! Flera lärare som jag träffar tror inte att alla elever har förutsättningar att nå målen och ser inte att de som pedagoger kan göra skillnad. Det bekymrar mig mest av allt.

Hur jag än vrider och vänder på begreppen så kan det för mig aldrig vara fel på barnen! Det är inte barnen som misslyckas, det är skolan!

Och med detta sagt så hoppas jag att jag slagit hål på myten om att vi från ledningen bara förskönar de verksamheter vi är ytterst ansvariga för.

Jag är intresserad av fakta och det är viktigt att vi får. Fakta är också, trots för låga skolresultat, att vi har många elever som det går väldigt bra för. Vi har, som ni vet, många elever som nått stora framgångar både lokalt, nationellt och internationellt. Och de eleverna ä viktiga. De är bra förebilder och de kan visa andra att det går. Jag tror att motivationsarbetet är minst lika viktiga som andra förutsättningar.

Inom gymnasieskolan väljer fortfarande katrineholmsungdomarna våra egna gymnasieskolor i stor utsträckning. Vi har ett brett utbud och god kvalité bl.a. tack vare bra samarbete med näringslivet både inom industrin och i vårdsektorn. De utbildningar som lockar eleverna utanför kommunen är dock ofta dyra vilket försvårar det interna budgetplaneringsarbetet.

Vi har behov av fler förskoleplatser och några kommer att byggas redan i år samtidigt som ev externa aktörer visar intresse av att bedriva förskoleverksamhet. På längre sikt ökar förstås behovet av förskola ytterligare då 90-tallisterna bildar familj. Det sker ungefär samtidigt som äldre och handikappomsorgens behov stiger.

Inom grundskolan startar troligtvis en eller två ytterligare friskolor verksamhet till hösten. Det bidrar förstås till en stor osäkerhet bland såväl personal, elever och föräldrar. Hur ser min skola och dess organisation ut i augusti?

Till detta kan det stora antalet somaliska barn komma till kommunen inom kort.

Fler barn har behov av plats på fritidshemmen bland annat till följd av att många föräldrar arbetspendlar. Även behovet av pedagogisk omsorg kväller, nätter och helger ökar.

Allt detta har nämnden och förvaltningen att förhålla sig till och det ska jämföras med en tid inte alltför länge sedan då skillnaden mellan förvaltningens elevprognos och faktiskt utfall diffade på två elever! Dessutom fanns alla inom den kommunala verksamheten och den interna rörligheten var mycket liten.

Jag påstår inte att det var bättre förr men det var betydligt enklare!

Nu ska vi blicka framåt och fundera på hur vi inom skolan i Katrineholm kan bli bättre!

Vad gör skolan för fel och vad kan vi lära av dem som har lyckats? För det finns kommuner som lyckas. De lyckas att ge en högre andel elever en högre måluppfyllelse med mindre pengar. Och de har också elever med olika typer av svårigheter. Vi har också skolor i Katrineholm som lyckas bättre än andra. Hur tar vi tillvara på det?

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har studerat de kommuner som lyckas bäst vad det gäller skolan och har i en rapport som de kallar ”Konsten att nå resultat – erfarenheter från framgångsrika skolkommuner” beskrivit åtta gemensamma faktorer:

  1. Har bra ledare
  2. Lyfter fram kompetenta lärare
  3. Har höga förväntningar
  4. Tar reda på hur det går
  5. Har fungerande relationer
  6. Har tydlig ansvarsfördelning
  7. Fångar upp elever med svårigheter
  8. Har enats om skolans mål

Dessa punkter kommer vi att gå igenom idag. Hur ser det ut i Katrineholm? Kan skolorna lära av varandra? Måste vi åka utanför kommunen eller finns svar på frågor här hemma?

Det känns viktigt att vi håller oss till fakta och aktuell forskning så att inte skolans utveckling baseras på en massa tyckande baserat på egna upplevelser.

Det finns orsaker till allting men det finns egentligen inga bra ursäkter till varför inte alla elever får sin rätt att nå målen. När skolinspektionen bedriver tillsyn i skolorna, vilket sker just nu i Katrineholms skolor, så är deras utgångspunkt alla elevers rätt till hög måluppfyllelse. De nöjer sig inte med något riksnitt. Deras uppgift är inte heller att lyfta fram några goda exempel. De bedriver tillsyn och rapporterar endast avvikelser.

Förutom de framgångsfaktorer som SKL lyfter fram är skolverket och SKL överens om att kommunledningens engagemang i skolfrågor är avgörande för skolans resultat.

Viktiga för eleverna, för medborgarna, för samhället och för Katrineholms framtida utveckling!

/Anneli Hedberg, ordförande bildningsnämnden

Dela:
  • Bm Jarnstrom

     Jag tror att det är viktigt att låta lärarna få en trygghet i sina jobb. I flera år har många lärare i Katrineholm levt med nedläggningshotet och indragna tjänster. Det skapar en stor otrygghet i såväl arbetslag och ämneslag. Samtidigt kommer ny kursplan och nytt betygssystem som ska sättas in i. Det händer mycket i skolan just nu. Kraven för att bli godkänd, dvs få ett E i en kurs har skärpts, kraven är mycket högre än i tidigare betygssystem. Jag befarar att fler kommer att inte nå målen under en tidsperiod för att kraven har höjts och att det tar tid att omvandla kraven som står an både hos elever och hos lärare.

    Det är viktigt att se att möjligheterna att behålla den hjälp som finns för elever med särskilda behov finns kvar. Att man inte tror att dessa elever har samma förutsättningar att klara av skolan som alla andra. Att de behövs extra resurser för att dessa elever ska klara sig genom sin skolgång. Att man i sin besparingsiver helt enkelt inte rycker undan mattan för dessa elever.

    Vårt grannland Finland har en väldigt bra skola. I Finland finns inget som heter Skolinspektion. Ändå har de en väldigt bra skola som klarar sig utmärkt i internationella sammanhang. Den svenska skolan kanske har en del att lära av den finska? Det kanske är dit man ska snegla om man nu ska hämta inspiration från andra skolor.

    Jag tror att lärarna i Katrineholm alltid gör sitt bästa i alla sammanhang för att kunna genomföra en bra utbildning för våra barn. Jag tror också att det är viktigt kommunen kan se och stötta lärare som varnar för brister inom organisationen, istället för att skylla på dem om våra barn inte blir godkända. De allra flesta lärare i vår kommun går oftast på knäna eller åtminstone försöker trolla med dem för att våra barn ska få den bästa utbildningen och att alla ska bli godkända, men ibland räcker det inte trots att man verkligen vill det och då måste kommunen vara lyhörd och verkligen lyssna på varför det blir så. Det kan självklart bero på pedagogen men det kan också bero på situationen som eleven befinner sig i. En elev med diagnos asperger kanske inte klarar av att sitta på lektion med sexton andra elever i samma klassrum, kanske behöver få hjälp av en lärare under stor del av lektionen för att komma igång och för att kunna slutföra sin uppgift.

    Du får gärna jobbskugga mig Anneli under en vecka, så kommer du märka ganska snart att jag också har elever som har svårt att nå målen, inte för att jag inte kämpar och inte för att jag inte tror att de inte har kapacitet för att nå målen, för så är det inte, jag kämpar för att de ska bli godkända och jag vet att de kan, men utifrån besparingsskäl så kan inte de resurser som behövs sättas in för att de ska göra det.

    Hälsningar BrittMarie Järnström Lindell
    i egenskap av både mamma och lärare

  • Elin Holmerin

    Det är lustigt att vi inte får se några siffror på exakt hur mycket lärartätheten har ökat, på exakt hur mycket mer vi lägger per elev än andra, jämförbara kommuner (och då menar jag inte Lidingö eller Arvidsjaur). Jämför med Södertälje (resultat, lärartäthet och pengar per elev) eller kanske med Eskilstuna?

    Ett exempel på lärartäthet på högstadiet är detta: jag började arbeta som lärare 2003. Då hade jag ca 19 elever i klasserna. Nu har jag runt 26. På vilket sätt har lärartätheten ökat? Vill gärna se siffror på hur det ser ut på de olika stadierna.

    • Hej Elin
      Jag gjorde en sammanställning på dessa kommuner i kolada.se. Som du ser så har Katrineholm högst lärartäthet och högst meritvärde av dessa.

      • Elin Holmerin

        Ja, dåså. Då kör vi vidare med att sänka lärartätheten och meritvärdena 😉 

        Det säger inte så mycket om hur det ser ut på de olika stadierna. Resurser har flyttats från högre stadier till lägre,  och ändå har Läs- och skrivtestresultaten, som vi gör i augusti i sjuan, sjunkit stadigt de senaste fem åren. Senast var det skrämmande. 18 av 24 i en klass låg på stanine 3 eller lägre i läsförståelse. 11 av 24 hade stanine 1.

  • Jesper

    ”Det är sällan någon som säger att det kan vara fel på undervisningen!”
    Förväntar du dig Anneli att lärare ska kännas vid fel i hur de genomför sitt jobb mer än vad ni politiker känns vid att ert arbete/politik skulle ha fel?
    Du har rätt i mycket av det du säger, det finns många brister i skolvärlden, varav en del vi i skolan kan prata om, men en del verkar vara politiskt känsliga – mycket forskning pekar på;
    vikten av föräldrars egen utbildningsnivå
    vanan att läsa för barnen i tidig ålder
    närvaro av böcker i hemmet och uppmuntran att läsa dessa kvalitativa dagstidningar
    diskussioner i familjen om aktuella händelser
    föräldrarnars egen attityd till skolan och dess vikt
    Föräldrars deltagande i tex föräldraråd (jämför delaktighet i föräldraråd med tex att stötta och heja på barnen i idrottsutövande)

    Ja, det finns många faktorer som kan påverka i olika grader och som politiker har väl du en skyldighet att jobba för en utveckling av samhället. Kan det inte vara så att förutom allt det du skriver här, så behöver föräldrar också ta ett större ansvar för hur de agerar med/mot skolan och konsekvenserna det får för deras barns utveckling och framtid? Det kanske skulle vara något för ordförande i bildningsnämnden att bita i?

    • Jesper

      ”närvaro av böcker i hemmet och uppmuntran att läsa dessa
      kvalitativa dagstidningar”

      förlåt, dessa två ska naturligtvis stå på separata rader…..