Medias makt och ansvar

På senare tid har framförallt Södermanlands Nyheter på olika sätt mer eller mindre rasat mot ledningen i Landstinget Sörmland. Bakgrunden är arvodesbestämmelser som inte fattats beslut om i rätt instans. Vad jag förstår så har det inte inneburit några merkostnader, men ett fel är begånget för länge sedan och nu är det tillrättat.

Igår läste jag Karin Welins och Åsa Kullgrens inlägg på Second Opinion. Artikeln avslutas med följande vädjan.

En nyanserad och saklig rapportering med grund i fakta kan väl ändå inte vara ett orimligt krav?

Medierna i P1 tar upp samma fråga idag under rubriken Nyköpingsuppror.

Nu ställs frågan om inte Södermanlands nyheters granskning övergått i kampanjjournalistik utan proportioner.’

Fredrik Pettersson ger en personlig bild av skeendet.

Jag och mina kollegor och medarbetare har i ett halvår målats ut som giriga roffare och arroganta maktmänniskor genom rapporteringen i Sörmlands Nyheter. Här kommer, i ett långt och helt ocensurerat inlägg, my side of the story.

Jag känner igen frustrationen som uppstår när man inte får fram fakta i en diskussion. Fakta, som vi var och en kan bilda oss en uppfattning utifrån är en förutsättning för en välfungerande demokrati.

Jag läste för en tid sedan Malin Ullgren på DN-kultur debatt om Den nya faktafebern. Hon inleder med;

Statistik, siffror, sakkunskap. Just nu tycks vi besatta av kalla fakta. Varför? Till slut har vi tröttnat på löst tyckande i medier och bloggar, skriver Malin Ullgren.

Jag tror att många människor vill ha möjlighet att vara med och se saker såsom du är, utan att det alltid behöver få någon annans personliga analys. Där fyller en öppenhet med statistik, siffror och sakkunskap en roll. Jag tror dock att man utöver det vill ha tolkningar, gärna från många olika vinklingar för att skapa sig sin egen sanning. Människor har inte tröttnat på löst tyckande, men vill kunna värdera det.

Så fort man analyserar ett ämne så gör man det givet en referensram. I forskningen benämner man ofta det som att tillämpar en viss teori – sedan ska man enligt metodiken följa den teoretiska ramen utan personlig vinkling i ”faktadelen”. Då menar man att det man kommer fram till är sant, ofta med brasklappen givet den teoretiska ansats som valts. Gott så, bättre går säkert inte att göra. Men i grund och botten är vi människor alltid subjektiva.

Det finns inget motsatsförhållande mellan fakta och personliga värderingar!

Så – gärna fakta, gärna åsikter och sedan självklart min egen slutsats om ”sanningen”.

Här finns en otroligt viktig uppgift för alla duktiga jornalister i Sverige som väljer att leva och verka vid pressens opinionsnämnds etiska regler.

Ge korrekta nyheter

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

Hör båda sidor

13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

Att dominerande journalister tar sig friheter som du och jag inte har händer hela tiden.

Bara denna vecka så har jag förvanskats och utsatts flera gånger. Ett exempel är vad jag sade i en text om chefsrörlighet, se bild – där jag givetvis på intet sätt instämmt, men däremot sagt att jag känner till. Jag ringde då till ansvarig utgivare som snyggt rättade till det.

Bakrunden är att journalisten fortfarande är sur på mig för att jag publicerade hennes insinuanta frågor på min blogg. Hon vägrar därför maila mig citat utan talar in dem på min telefonsvarare. När journalisten samma dag ringer och är irriterad för att jag inte vill bestämma vad jag tycker om en återremiss om organsiationsförändringar så avslutar hon med att säga att hon och nyhetsavdelningen är mycket konfunderande över det faktum att ”opinionsavdelningen” rättar i hennes artiklar. Jag har nog sårat henne. Hon äger själv att hon känner sig kränkt.

Intresssant både gällande Katrineholms Kurirens journalister och chefredaktören som intervjuades i dagens medierna är det uppenbara ovana att själva bli granskade. Deras enorma vana att definiera sina budskap och äga publiceringskanalerna.

En annan aspekt är att många verkar ha en bild av att det som står i tidningarna är sant. Jag har på senare tid talat en hel del med människor som är uppörda över justeringar i bildningsnämndens verksamhet. När vi talat ett tag så har det vid flera tillfällen frågan -”Varför står inte det i tidningen?” uttalats. Detsamma  framgår bl.a. i dagens medierna.

Nåväl, de som nu utsätts för granskning har mitt fulla stöd som människor. Alla människor kan göra fel och lära sig av det. vad jag förstår så är det vad som hänt. Just nu behöver de nog bara medmänniskor som finns nära.

När det blir som intensivast så är det lätt att tappa sin vanliga tilltro till sig själv och sitt omdöme. Mitt i #kkgate malde mina tankar dygnet runt. Sent en natt skrev Maria Andersson på min facebooksida.

Mattias, Du är en man att beundra! Tänk om fler kunde vara som dig! Jag tror bannemej vi skulle ha ett bättre samhälle då.

Då kom tårarna.

Dela: