När vi två blir en – om roller i personen

CC by Carl-Johan

Hur många roller har du?
Jag är pappa, man, byggare, vän, kusin, den seriöse, den gladlynta, den envise, gudförälder, kommunchef, hundägare, son mm, mm.
Alla mina roller samlade är den människa jag är.
Eller kanske tvärtom?
I den människa jag är finns alla dessa roller.
Det är inte alla som känner mig som alla dessa roller. Häromdagen åt jag lunch med Katrineholms Kurirens chefredaktör. Han konstaterande frankt att jag alltid är kommunchef och således alltid företräder myndigheten Katrineholms kommun. Det är ju sant så tillvida att i personen Mattias Jansson finns rollen myndighetsföreträdaren kommunchef alltid.
Kanske är det så att han bara vill känna rollen kommunchef. Kanske vill min mamma bara känna mig i rollen som sin son och kanske vill min fru mest att jag ska vara i rollen som hennes man?
För mig går alla dessa roller ihop. Det är allt tydligare för mig att det inre i mig är det som skapar mitt beteende i alla dessa roller. Med en öppenhet om den jag är där inne så öppnas min värld både för andra att se, men också för mig själv att utvecklas.
När det inre utvecklas så utvecklas alla roller med det.
Så om du förväntar dig att enbart möta rollen myndighetsföreträdare, kommunchef så kan det ju bli väldigt märkligt att läsa denna blogg, exempelvis detta inlägg. Lika konstigt kommer det att bli om kommit hit för att möta mig bara som hundägare eller som vän.
Allt är förväntan.

CC by brx0

Fram tills nyligen hade jag faktiskt två facebook-konton (ja, jag vet att man inte får det). Jag gjorde så med avsikten att hålla isär mina roller. Ju längre tiden gick ju märkligare kändes det. Jag är ju ändå samma person. Vi två fick bli en. Denna en filtrerar vissa inlägg, framförallt till skydd för andra som inte har samma inställning. Jag tror också att en allt öppnare attityd kommer att tydliggöra behovet av något exklusivt privat-privat.

På tal om att problematisera roller. Jag funderade vidare på det där med myndighetsföreträdaren kommunchefen också. Häromdagen diskuterade jag också [wikipop language=”sv” search=”myndighet”]myndighetsbegreppet [/wikipop]med vår kommunjurist.  Vi delar uppfattningen att för det första, en myndighet är kopplad till [wikipop language=”sv” search=”myndighetsutövning”]myndighetsutövning [/wikipop], dvs säga att utöva formell makt med stöd i lag. Katrineholms kommun är många myndigheter. Varje nämnd är en egen myndighet. Kommunstyrelsen, min nämnd, är en myndighet och i vissa fall företräder jag den.
Men i många fall företräder jag organisationen Katrineholms kommun, inte som myndighet utan som just organisation. Det är också en roll jag har.
Både dessa kommunchefsroller kommer att påverkas av den människa, den person jag, Mattias Jansson är. Vad gäller myndighetsutövningen får den påverkan inte få inverkan på mina beslut.
När du möter mig öga mot öga, i telefon eller på denna blogg så kommer du hur som helst att möta människan i en av alla dessa roller. Det är äkta och det är sant. Det ger en öppenhet.
Om du inte är intresserad av denna öppenhet och bara önskar möta en roll så berätta det för mig och framförallt – läs inte hela denna blogg, bli inte min vän på facebook och kommunicera inte med mig på twitter.
Vill du lära känna mig och påverka mig och därigenom mina roller så finns jag bland annat här, för dialog – vägen till lärande 🙂

CC by Stuart-Buchanan

Dela:
  • Therese Konstig

    Bra skrivet du!

  • As simple as that!

  • frebro

    Åkte med XOVATION till Washington för att prata socmed i myndigheter för ett par veckor sen. Denna frågan var källa till livlig debatt även där. Ryggmärgsreflexen hos de flesta var, liksom hos dig, att skapa två konton; ett privat och ett professionellt. Alla hade kommit på att det inte funkar i längden. Nyckelordet för dom var ”humanizing”. Genom att företräda sig själva OCH sin arbetsgivare i samma profil så får myndigheter ett ansikte och det blir tydligare vem som står bakom beslut och processer. Samtidigt får man akta sig för vad man säger och hur man uttrycker sig på webben, precis som på tåget eller krogen. Att vara privat och offentlig samtidigt ger ett visst ansvar gentemot kontakter på båda sidor.

    • Hej, jag är inte ett dugg förvånad och förstår hur angelägen den typ av process är för att ”sociala medier” ska kunna belysas och förstås ur andra perspektiv än rent organisatoriska, automatiserade produktioner av myndighetsbeslut, varor och tjänster som på något sätt finns i det omedvetna som en grundläggande föreställning om hur ”livet” och ”verkligheten” är – som en sanning – beskaffad. Det är en tuff procerss att synliggöra och börja reflektera över denna typ av fundament, lättast är att fly, gömma sig osv. Anneli

    • Humanizing – tack för benämningen och din kommentar. Det är väl precius det som det handlar om. Tack.

      • Tummen upp för ditt förhållningssätt, intressant att följa din interaktion 😉

  • Hej, den här rade är otroligt intressant av det skäl att jag har stött på otroligt många människor som identifierar sig som sin roll och in någon mening också förstår den som ett objekt som kan tala, leda och styra utan inverkan eller påverkan av den person du är. Jag har också haft förmånen att träffa personer som Mattias och då känns det som ett samhälle som vi känner ansvar för, är en del av och som gör samhället levande, personligt och kännande. Jag har flera gånger fascinerats över olika syner på människan – hur denna art och kategori förstås och definieras, som ett rovdjur som bara ser till sina egna intressen, som någon som inte kan föra sin egen talan eller ens förstår sitt eget bästa, ansvarsfulla och sociala. Ännu mer intressant blir det i min värld, när det framstår som om bara en version kan existera och inte flera jämsides med varandra eller som olika egenskaper och sidor hos en och samma person. Otroligt spännande och i min värld starkt att du reflekterar och delar med dig av dina frågor och funderingar kring din person. I min värld är det också mycket värdefullt. Önskar en bra dag Anneli

  • Linus

    Du sätter fingret på något som diskuteras flitigt på många håll, inte minst i samband med just rollerna tjänsteman-privatperson. För många är det till och med så att man i ett ”kommunalt” perspektiv har tre roller, då man också är politiker.

    Även om jag håller med dig i stort och att detta är en utveckling som är oundviklig (om någon nu vill försöka att stoppa den) så undrar jag om vi ens kan skönja konsekvenserna av vad detta kommer att innebära.

    Den skillnad jag ser på det su skriver om är inte bara en ny syn på människan och de olika rollen denna har/är. Det är också en skillnad i makt.

    Om vi begränsar oss till att prata om ”öppenhet” i informationtillgång så har vi i årtionden pratat om hur vi skall kunna hantera den informationsexplosion som teknikutvecklingen har inneburit och hur det möjligt (omöjligt) att sålla och värdera all information.

    Det du besriver här innebär dessutom det omvända. Vi skall inte längre bara sålla och värdera information som vi tar in. Vi behöver nu också sålla och värdera information som vi delger andra, för att t.ex. som du skriver inte skada andra.

    Det som en gång var massmedias makt, makten att filtrera finns nu hos var och en. I detta fallet är du filtret och ”öppenheten” kan därmed begränsas och filtreras av dig.

    Jag skulle gärna vilja höra dina tankar om vilka konsekvenser du tror att detta kan få?

    • För det första. Hur fantastiskt är det inte att kunna vända och vrida på en sån här fråga precis så här. Om duy inte ställt denna fråga så hade jag aldrig funderat på svaret 🙂

      Nåväl, jag tror att problemet just nu är att det är en så stor skillnad i samhället hur vi ser på såväl öppenhet som att vara pesonlig och bjuda in till medskapande. Brit Stakston brukar använda ordet digitala värderingar.

      Eftersom vår syn på öppenhet är så skiljande så får det precis den konsekvens du skriver om. Man måste ta hänsyn till andras syn, något annat skulle kunna bli som ett övergrepp på den personens integritet.

      Ingen lösning, men en fundering…

      • Linus o Mattias, härligt att få följa er interaktion

  • Vill gärna – om det är tillåtet – nyansera min syn på dina olika ”roller”. Jag ser alltid myndighets-/kommunföreträdaren (och makthavaren) som en del av den sammansatta människan och personen Mattias Jansson. Sammantaget är du en enda hel människa som har ett antal funktioner som alla i någon mening påverkar varandra.

    Jag misstänker att ordet roller kan leda våra tankar fel. Vi ÄR förhoppningsvis oss själva, oavsett vilket av våra uppdrag eller vilken av våra uppgifter vi utför.

    Om jag spelar en roll försöker jag likna någon annan än mig själv. Eller nåt..?

    • Självklart ska du nyansera din mening Krister, det är ju det som är hela grejen med kommunicerande medier. Mitt inlägg är ju så att säga inte klart – du bidrar.

      Jag uppfattar det som att vi tycker lika om personen och sannolikt även gällande roller. Jag menar inte att man så att säga oärligt spelar roller, utan att man helt enkelt kan ha olika funktioner på olika ställen.

  • En liknande fråga ställdes på Twitter häromdagen. Kommer tyvärr inte ihåg vem som ställde den, men resonemanget var att i flera bio´s (beskrivningar om vem man är) står att tweetsen är deras egna privata, varför skriver man så? Andra man andra åsiker professionellt än privat? Jag kan uttrycka mig annorlunda privat, men mina åsikter har jag oavsett i vilken roll jag är. Jag tror att ordet roller är viktigt i denna diskussion. På något sätt är det utgångspunkten i dialogen. Vilken roll har du just nu när vi samtalar om detta? Samtidigt som alla mina roller, precis som dina Mattias, påverkar varandra. Det kanske också beror på vilken befattning man har. Jag är alltid personalchef i Katrineholms kommun, även när jag är ledig.

    • Ja, just här skulle jag säga att du får möta hela mig i full blomning 😉

      Det är kanske det som är det svåra?

      Om bio tror jag att det är ett sätt att visa att det inte är en ”officiell” kanal.

  • JPvE

    @Kommunchef underbart postmodernt resonemang : ) Du sätter på fingret på en av de viktigaste konsekvenserna av soc.med. Tack.

    • @JPvE eller av ett nytt förhållningssätt som människor; öppen, personlig och medskapande – ja, vissa kallar det sociala medier 😉

      • JPvE

        @Kommunchef ja, men handlar nog också om att det borgerlig-romantiska 18 o 1900ts jaget ger vika för insikt om att man påverkas av kontext

        • @JPvE Å, det där låter värt att utveckla. Kontext som helhet för oss som människor?

          • JPvE

            @Kommunchef gjort det ngt http://essetter.blogspot.com/2009/11/job… (ursäkta att jag länkar så) tanken om det sanna äkta jaget försvann i o m krigen (?)

          • @JPvE Mycket bra, jag tar med det i mina kommentarer. Lyckas inte lämna en kommentar direkt på bloggen.

          • JPvE

            @Kommunchef …roller som vi har blir så synliga på webben, svårt att hantera. Flera språk, krestar o kulturer kan t ex göra fb omöjligt

          • @JPvE Japp, tack för det lärande du givit mig den senaste halvtimmen.

          • JPvE

            @Kommunchef tack själv, din blogg är super : ) Jag har lite svårt att flumma redigt på twitter ; )

  • Tänkvärda ord, det där. Jag har själv funderat mycket på om var gränsen mellan privat och yrkesliv egentligen går. Jag har insett att det är viktigt att den jag är privat också kan uttryckas i yrkesrollen. Jag hör nog också till den skara personer som skrivit att jag twittrar privat (som personalchefen ovan nämner). Det gjorde jag för att jag känner att jag har svårt att förstå det sätt som jag mitt i nuvarande jobb angriper världen på. Jag står inför en vändpunkt i mitt liv där jag är på väg mot ett arbete där jag i jobbet kan uttrycka den jag är. Jag tror det är helt avgörande för att bli framgångsrik i ett jobb. Precis som att kunna vara sig själv också är avgörande i andra roller som t ex i rollen som förälder.

    • Den vändning som är på gång för dig kommer om jag förstår det rätt göra att du kan vara den du är – underbart, grattis. Jag tror precis som du att det är en förutsättning för att fungera bra.

      Inte bara i handlingen utan i själ, ande, känsla och tanke – det inom oss som ger oss driv.

    • Pingback: Vem har rätt till mig? | Kulturchefen()

  • @Kommunchef Jag såg, tänkvärda ord

  • Hej kommunchefen,

    Jag läser med nöje din blogg, och delar dina funderingar om person och yrkesroll. Kommer till en annan slutsats för min personliga (och kanske också privata) del, men uppskattar tillfället att ifrågasätta mina egna värderingar!

    Ha det gott, vi hörs.

  • Helena

    Bra!

  • Johan Norrman

    Hej!

    Ett mycket intressant inlägg. Min uppfattning är att vi idag omöjligen kan veta hur utvecklingen av sociala medier kommer påverka oss framåt. Helt klart är att våra olika roller allt mer kommer gå ihop. Jag följer debatten med stort intresse. Jag anser det positivt att du vågar gå i första linjen i dessa frågor.

    Vänligen,

    Johan

  • Hanna Marcolin

    Så fint, så fint!