Dialog är vägen till lärande. Ta ansvar för dina åsikter och uttryck dem konstruktivt och helst som dig själv. Igår skrev jag ett inlägg om ”Sluten enfald – Öppen kommunikation” vilket renderade i en hel del dialog på bloggen.

På samma tema läste jag precis en helt underbar artikel om Journalistik 3.0 efter att ha fått tips av Christofer Laurin på twitter om Augustin Erbas ”Skrota kommentatorsfälten”. Hon skriver;

Låt oss sluta att kalla fälten nedanför våra texter för kommentatorsfält. En kommentar är något som lämnas efter att arbetet är avslutat. I journalistik 3.0 är arbetet aldrig avslutat, det är en ständig process. Jag föreslår att vi kallar fälten för ”dialogfält”.

Ett dialogfält förpliktigar – för alla inblandade.

Det är ju bara så sant. Även jag benämner dialogen som kommentarer. Att kommentera är;

Att ge en kommentar; uttala eller på annat sätt delge ens egen (spontana) uppfattning kring något, eller förklara något

Kommentaren bär alltså information, envägs. [wikipop language=”sv” search=”Dialog ”]Dialogen [/wikipop]är [wikipop language=”sv”]kommunikation[/wikipop], tvåvägs, och är vägen till lärande. Det kanske är en fullkomlig självklarhet för dig, men för mig blev det en insikt.

När jag ensidigt överför något till någon annan tror jag att det går att objektifiera mottagaren. Om jag kommunicerar i dialog så sker det mellan personer, subjekt – eller?

I gårdagens rapport, se klippet nedan, kommenterar på samma tema Alexander Bengtsson, Expo (där jag för övrigt inte ser någon kommentarsmöjlighet på artiklarna) vikten av att vi alla deltar i kommentarsfälten.

När vi alla deltar kanske det kan bli dialog?

ps jag ska nog be Thomas att ändra min blogg-layout från kommentar till dialog?