Idag skriver Peter Wolodarski på Ledare, signerat i Dagens nyheter Förföljd av digitala fotspår. Han menar att vi, var och en ska vara på vår vakt med vad vi delar med oss av inom ramen för den personliga integriteten. Han menar också att skyddet för vår integritet måste stärkas.

Detta är ett vanligt förhållningssätt till de nya mediernas intåg i våra liv och vissa människor har utsatts för negativa konskekvenser av sina digitala fotspår.

Tankevurpan blir, enligt mig, att repressalierna ju inte är utförda av de öppna personerna utan av någon annan. Det är inte din öppenhet i sig som är problemet utan hur andra människor hanterar den. Vill du arbeta hos en arbetsgivare som tycker att du inte kan arbeta kvar pga av något du gjorde för 30 år sedan, såsom berättas i artikeln? Det är en märklig arbetsgivare och inte ditt ansvar hur hon/han hanterar information, även om du får bära konsekvensen.

Så länge det finns en skillnad i integritet, eller egentligen hur öppna vi människor väljer att vara med vilka vi är så kan de som väljer den slutna vägen utnyttja den stängda, inneslutna. Är det då de som är öppna som ska ändra sig?

Det är dessutom så att det kanske inte ens spelar någon roll vad just du gör. I dagens DN finns också, i ekonomidelen en artikel ”Friad – men fälld på nätet” som handlar om en läkare som kritiserats felaktigt på en persons blogg och lidit men av det. Rådet han får är att inte besvara, dvs skapa en ”öppenhets-klyfta”. Anledningen till att den negativa blogg-artikeln dominerar är kanske att alla med positiva nyheter inte är lika öppna?

Sen är frågan vad personlig integritet är– Peter Wolodarski har sin bild, men vad din personliga integritet är bestäms av dig och just möjlighet att själv definiera den, det är det viktigaste.