På väg mot journalistik 3.0

I slutet på förra veckan tillfrågades jag om denna intressenta satsning på att vilja sociala medier – för journalister. Lång betänketid – nä 😉

En av de första saker vi fick lära oss i vår utbildning till organisations- och systemutvecklare var ordet ”inkommensurabilitet”. Sådär en 15 år senare sitter ordet fortfarande i ryggmärgen, mycket för att det verkligen sätter fingret på något av de viktigaste som finns i alla utvecklingsprocesser: det finns aldrig en absolut sanning och man kan aldrig logiskt argumentera igenom en förändring av någon annans kultur

viaTwitter, @GoteborgsPosten och @Kommunchef | Se vampyr, se!.

Mycket spännande, eller hur?

På samma tema hade jag ett mycket intressant möte med Katrineholms Kurirens chefsredaktör i fredags om hur vi tar det digitala offentliga samtalet vidare i Katrineholm. Vi återkommer där 🙂

Dela:
  • Pingback: Mattias Jansson (@Kommunchef)()

  • En kollega till mig thundal.wordpress.com fick en respons från chefsred på expressen på tal om hur man vill använda sociala media i press. Kan väl nämna att det faktiskt finns journalister som kallar funktionen ”artikelkommentarer” för pissrännan”. Det står ju pjärt kontrast till tankarna kring yttrandefriheten. Å andra sidan så finns det ju folk som inte vågar stå för sina åsikter. Framgår ju tydligast när man kan kommentera hur som helst når man har en synonym? Nej, stå för v

    • Stå för vad man tycker, är en ömsesidig rättighet och skyldighet. Frågan är bara vad som händer när media ”modererar” åsikter i sina kommentarsfält?

      Ps. Det var det ag ville säga när jag slant på min smartphone…;-)

  • Krister Wistbacka

    Den som citerar inlägg med ord som inkommensurabilitet, utan ironi, i ett allvarligt menat försök till samtal med journalister har svåra kommunikationsproblem.

    • Nu var det ju i och för sig länkat till en förklaring. Men jag tyckte också att det var ett svårt ord.

    • Hej Krister!

      Kul att du är på i flödet. Jag bollar gärna om sakfrågorna, skjut över dina åsikter så kan vi gnabba om dessa.

      Som kommunikatör är jag väldigt intresserad av ord – vissa enkla, andra obegripliga. Ett ord jag fascineras av är ‘härskarteknik’. På Wikipedia definieras härskarteknik i samband med förlöjligande så här: ”Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på ens yttre är ett sätt. Exempel: En kollega skrattar åt ens uttal och säger att man låter som en karaktär i en kul TV-serie (när man hade något viktigt att säga).”

      Markus