Samhällspåverkan är ledarskap

I frågor som vi är mycket engagerade i är det lätt att vi tar till överord. Att vi istället för att närma oss och påverka varandra så positionerar oss i avståndstagande från varandra.

Häromdagen stod jag och talade med tre andra män. En kvinna kom fram och undrande om man var tvungen att vara man runt 40 år för att få vara med. Givet sammanhanget så låg det en del i hennes undran.

Vi lever i ett samhälle där mannen är norm och kvinnor är underordnade. Det kallas könsmaktsordningen och är enigt antagen och accepterad av såväl riksdagen som av Katrineholms kommun som utgångspunkt för vår analys av skeenden i vår omvärld. Vi måste ständigt påminnas om detta. Vi lever inte i ett jämställt samhälle.

Hur förändrar vi det? Vi måste börja med en grundläggande förståelse och kunskap i frågan. Sedan måste vi se och hjälpas åt att se ojämställdheten för att kunna göra något åt våra invanda värderings- och tankemönster.

Men vi förändrar ingenting genom attack. Lika lite som vi kan bedriva ledarskap genom att angripa våra medarbetare. Det enda attack leder till är att positionerna stärks ytterligare. När vi känner oss ifrågasatta så är det lätt att gå i försvar. I försvar är vi inte beredda att ta in intryck utifrån. Vi sluter oss mot omvärlden och tänker inifrån och ut. Vi stärker så att säga bubblan runt oss själva och distanserar oss från feedback.

Den som vill påverka måste möta en annan människa där hon är och i dialog ta varandra vidare i lärande.

Ledarskap är att påverka och påverkas. Du kan bidra till andra människor förändring men du kan inte förändra någon annan.

Dela:
  • Anna

    Det här tycker jag är ett bra exempel på hur vi kan synliggöra och få igång en diskussion om ojämställdhet. Exempel från vardagen gör att det känns angeläget. Jag tycker också att det är ett bra exempel på hur vi kan förhålla oss till förändring. Att arbeta för att minska ojämställdhet är i allra högsta grad ett förändringsarbete. Jag minns en intressant utbildning jag var på för några år sedan, ”Förändringens fyra rum”. Den bygger på utgångspunkten att förändring är ett konstant tillstånd och frågeställningarna; Hur kan man leda sig själv och andra i förändring och hur kan man förstå motstånd till förändring? De fyra rummen är nöjdhet, censur/förnekande, förvirring och konflikt samt inspiration/förnyelse och vi befinner oss ständigt i en rörelse mellan dessa rum. Olika former för ledarskap krävs för de olika rummen. Att identifiera vilket rum en person befinner sig i gör att vi kan förstå ett beteende och mötas där.

    • Gör ”attacken” att motparten går in i censur/förnekande?

  • Anna

    Jag skulle säga att ”attacken” hör hemma i förvirring och konfliktrummet, vilket bland annat kännetecknas av starka känslor.

    • Vilket ledarskap krävs där tänker du?

      • Anna Johansson

        Jag tänker att coachande ledarskap är viktigt. Eftersom förvirring och konfliktrummet känneteckans av kaos och tar mycket energi, behövs hjälp och stöd i form av exempelvis analyserande processfrågor för att komma vidare till inspirations/förnyelserummet. Där kan ”förvirringen/konflikten” utvecklas till kreativitet.

  • Kenneth Malm

    Du har rätt i det du säger Mattias – men HUR ska förståelsen och kunskapen ökas? Givetvis bidrar var och en som lever efter din devis med sitt – och det ger förhoppningsvis ringar på vattnet. Men det här handlar om så mycket mer! Grundläggande samhällsstrukturer, anknytningsteori, utbildning, mental medvetenhet osv. Hur ska man implementera sådana här maximer i det mänskliga medvetandet? För mig går det inte riktigt ihop med tidsandans ökande egocentricitet, fragmentering, neddragningar i skolan, otryggheten på arbetsplatser och i samhället i stort med mera. Det är när de fina teoretiska kunskaperna ska omsättas i praktiken som man ser vad det kommer att kosta – och då är det kanske inte lika nödvändigt längre. De flesta sitter då hellre kvar i sin Ferrari och gråter i stället för att flytta över till baksätet på en gammal Volkswagen!

    • Intressant liknelse, om än lite cyniskt 😉
      Idealistiskt så tänker jag att samhället skapas av människor så att det är hos dig och mig det börjar.
      Mer praktiskt menar jag att vi måste utbilda i grundläggande förståelse och sedan analysera vad vi gör, vidta åtgärder och följa upp, allt enligt JämStöds modell ”Trappan”.
      All förändring börjar med mig själv!

  • Jag tror som du att det krävs öppenhet och dialog för att kunna åstadkomma förändring. Det krävs också stort förtroende och tillit till varandra för att åstadkomma en bra dialog.

    En förändring av värderingar kräver också stark vilja att åstadkomma en förändring. Det krävs en enorm kraft för att vilja och kunna genomföra en förändring av värderingar, en kraft som måste komma inifrån personen själv. Man måste själv vilja en förändring. Att gå till attack,hota eller bestraffa personen fungerar inte.

    Du har dock gett dig på ett mycket svårt ämne som jämställdhet är. Det är ett ämne som väcker starka känslor hos många. Många människor gynnas av de

    strukturer som finns i samhället i dag och som är en effekt av just ojämställdhet. Men tanken att en förändring även av detta är möjligt och genomförbart vill jag verkligen dela.