Känner du igen den här bilden?

Ska det vara så svårt att bara ställa upp skorna i skohyllan. Det är väl inte så mycket begärt?

Ska man då ta fighten om det vareviga dag? Är det så att om man tar diskussionen i det lilla så behöver man inte göra det i det stora?

Jag struntar egentligen i skor. Jag vill att mina barn ska tycka om sig själva och tycka om andra och med det vilja göra bra saker både för sig själva och andra. Då spelar väl skorna ingen roll?

Eller är det så att skorna kan få klä respekt i handling då det är viktigt för några (föräldrar) att ingen behöver snubbla och att det ser acceptabelt ut när vi öppnar vår ytterdörr.

Det handlar inte om skor.

Vad skulle det innebära för andra delar av våra liv om vi tog fighten om skorna och andra detaljer? Hur skulle det se ut på en arbetsplats?

Ledarskap och för all del föräldraskap bygger på ömsesidig påverkan för inre förändring. Skorna är väl en typisk handling – ett vad inte ett varför.

Eller är det det? Kanske kan skorna precis som det det felaktigt ifyllda flextidsrapporten för sjuttioelftegången vara utgångspunkten för en annan diskussion? Men det förutsätter att feedbacken inte handlar om skornas placering utan om varför det inte är viktigt för dig med en skohylla eller en flextidsrapporten (nej vi använder inte det).

I det lilla finns det stora.

Så ska vi uppmärksamma sko-oredan?