SkoOredan

Känner du igen den här bilden?

Ska det vara så svårt att bara ställa upp skorna i skohyllan. Det är väl inte så mycket begärt?

Ska man då ta fighten om det vareviga dag? Är det så att om man tar diskussionen i det lilla så behöver man inte göra det i det stora?

Jag struntar egentligen i skor. Jag vill att mina barn ska tycka om sig själva och tycka om andra och med det vilja göra bra saker både för sig själva och andra. Då spelar väl skorna ingen roll?

Eller är det så att skorna kan få klä respekt i handling då det är viktigt för några (föräldrar) att ingen behöver snubbla och att det ser acceptabelt ut när vi öppnar vår ytterdörr.

Det handlar inte om skor.

Vad skulle det innebära för andra delar av våra liv om vi tog fighten om skorna och andra detaljer? Hur skulle det se ut på en arbetsplats?

Ledarskap och för all del föräldraskap bygger på ömsesidig påverkan för inre förändring. Skorna är väl en typisk handling – ett vad inte ett varför.

Eller är det det? Kanske kan skorna precis som det det felaktigt ifyllda flextidsrapporten för sjuttioelftegången vara utgångspunkten för en annan diskussion? Men det förutsätter att feedbacken inte handlar om skornas placering utan om varför det inte är viktigt för dig med en skohylla eller en flextidsrapporten (nej vi använder inte det).

I det lilla finns det stora.

Så ska vi uppmärksamma sko-oredan?

Dela:
  • Anna-karin Sjokvist

    Ska vi uppmärksamma sko-oredan? Både ja och nej. Föräldraskapet innebär bla. att vi ska lära våra barn att ha ett visst mått av ordning runt sig, så hemma bör man be alla att ställa sina skor på skohyllan och hänga upp sin jacka. På arbetsplatsen bör den vuxna arbetstagaren redan ha lärt sig detta. Sedan har vi ju alla olika toleransnivå vad gäller oreda. Detta innebär att man ibland måste försöka bortse från att somliga stökar till det. Framförallt för ens egen skull då denna irritation kan skapa onödig stress. På gemensamma arbetsytor bör man ändå kunna förutsätta att alla hjälps åt att hålla ordning. Om det förekommer oreda på gemensamma arbetsytor bör man kanske ta en titt på arbetsgången; vad gör man och hur görs det? Varför samlas så mycket bråte just på denna plats? 

    • Jag håller med dig.
      Min poäng var snarast att påminna sig mig själv om att inte ha synpunkter på vad som görs utan varför.

    • selig

      ”Föräldrarskapet innebär bl.a. att vi ska lära våra barn att ja ett visst mått av ordning runt sig”.

      Vet inte om jag håller med om det, själv förälder, antagligen olämplig sådan 😉

      Ordning för ordnings skull är inget annat än underordning under ett institutionaliserat system som saknar egenvärde. För *mig* innebär föräldrarskapet snarare att lära ut att i alla lägen ifrågasätta dessa system 😛

  • Torgerd Jansson

    Det är klart att det är viktigt att lära sina barn att respektera andra och deras önskemål. Inte minst när det gäller att hålla en viss ordning och struktur i en familj. Familjen är ju som ett litet samhälle, där det precis som i samhället krävs vissa regler för att samspelet skall kunna fungera. Samtidigt menar jag att det är viktigt att man ”aktar sig för onödan”. Detta konstaterar Ronja Rövardotter och Birk närde alltgför länge och alltför hårt bråkat med varandra om en förlagd kniv. Detta i stället för att tillsammans leta efter kniven och därmed lösa problemet. Min erfarenhet är att männsikor förstör många relationer och sammanhang genom att alltför mycket försöka ändra på de andra. Man kan ju egentligen bara ändra sig själv! Risken finns att det som är bra i en relation dränks i klagomål om ”skitsaker”. En vis person har sagt att följande kriterier bör gälla vid all kritik : att den är sann, att den är nödvändig och att den är kärleksfull.

    • selig

      Torgerd: Tack för Ronjajämförelsen. Den understryker nämligen min poäng, tycker jag: om Ronja och Birk hade hållit sig till den rådande ordningen, då hade inga broar byggts över helvetesgapet 😉

  • Pingback: Nära kommunikation och en granskande traineé | Mattias Jansson()