Idag var jag i en paneldebatt i Almedalen med benämningen ”Borde Carl Bildt sluta twittra?” Panelen bestod förutom jag själv av Gudrun Schyman, politiker, Feministiskt Initiativ. Maria Abrahamsson, politiker, Moderaterna. Jenny Madestam, statsvetare, Stockholms universitet. Moderator, Sandro Wennberg, Westander.

Det vi skulle tala om var;

Allt fler politiker, kommuner och myndigheter använder sig av Twitter och Facebook. Hjälper eller stjälper det demokratin? Innebär det att makten förskjuts från medierna till politikerna och vad blir konsekvenserna?

Det var ett oerhört välbesökt seminarium. Det som förvånade mig var att de andra paneldeltagarna verkade vara av uppfattningen att sociala medier är något man kan ha en strategi för hur man ska vara på. Sociala medier är och kommer alltid att vara en plats att vara dig själv, ingen annan. Den roll du spelar i ett arbete är en del av den du är, inte tvärtom.

Svar på frågorna enligt mig är;

• Carl Bildt ska inte sluta twittra, om han nu inte vill det själv
• Sociala medier kan hjälpa demokratin
• Digitala medier innebär en större demokratisk möjlighet genom att medborgaren och brukaren får en direktkontakt

Mitt bestående ointryck från seminariet är att det känns som att Katrineholms kommun är oerhört långt framme, inte i sin syn på sociala medier utan, i sin syn på att människor är viktigare än roller.