Har du lagt märke till att vi på vissa av våra offentliga institutioner skiljer på medborgar- och medarbetartoaletter?

Jag gillar det inte. Bara ett sådant tänk gör att vi skiljer oss från medborgaren. Varför ska vi göra det?

Jag tror inte att det är oviktigt utan att det är ett uttryck på isärhållandet oss emellan.

Ja, den formella (ibland jag) skulle nog hänvisa till Arbetsmiljöverkets (AFS 2009:2) bestämmelser om arbetsplatsens utformning. Där kan vi i kommentaren läsa.
”I regel är det inte lämpligt att upplåta personaltoaletter till allmänheten. Detta är särskilt viktigt där det finns uppenbar risk för smitta eller kraftig nedsmutsning. ”

Jag tycker precis tvärtom. Man kan ju undra om alla medborgare har lust att gå på toaletter där det finns uppenbar risk för smitta eller kraftig nedsmutsning?

Vi delar, oaktat om vi är medarbetare, medborgare, man, kvinna eller något annat av alla de tillhörigheter som skapar oss. Det ska vara utgångspunkten. Avvikelser kan behöva finnas, men då är de just avvikelser.

Seriöst, struntsak eller skitsak?