Jag läser med sedvanligt intresse Emanuel Karlstens krönika i DN.
Vad skulle hända om vi gör en bakvänd affärsmodell? Om den utgår från personer som redan har räckvidd på nätet och ett journalistiskt driv. Som producerar journalistik med eller utan pengar och att vi utifrån de förutsättningarna söker en bärande affärsmodell?
Jag tror att det skulle fungera. Vi har redan sett hur bloggar, sajter och tjänster blivit lönsamma utifrån samma princip.
Därför är varje journalistiskt initiativ utanför det etablerade ett viktigt experiment. För att gå före, men framför allt för att låta journalistiken dra nytta av en naiv inställning till hur affär och journalistik återigen kan bära frukt.
För en sak behöver vi vara överens om: God journalistik måste få kosta. Annars blir det dyrt för både samhället och demokratin.
Vad är det vi betalar för i journalistik – för det som kallas den tredje stadsmakten? Det är väl den professionella, utan förstående och granskande nästan revisionliknande journalistiken?
Det som talar emot det är att media finns på en affärsdriven marknad, dvs måste anpassa sig till kundens behov utifrån rent affärsmässiga principer. Det driver den dåliga kortsiktigt sensationssökande journalistiken.
Jag är är själv en ivrig förespråkare av den sociala webben styrkor för demokratisering och samhörighetsskapande, men hela grunden för den är att den är subjekt – personlig. Det jag kan få på en sociala webben är olika människors subjektiva uppfattningar. Därför behövs den professionella journalistiken. Jag har uppfattat det som att det är vad Ajour handlar om, att kombinera det subjektiva och professionella.
Men kanske är jag för naiv i min tro på den granskande professionella journalistiken på en affärsdriven marknad?