Jag älskar människor. När vi ställer grupp mot grupp är vi illa ute. Allt handlar om perspektiv. Jag tycker att Thomas Seligs bild till vänster här säger mycket.

Igår på mötet med den somaliska gruppen så var det en man som tog till orda. Han beskrev så innerligt sin ledsamhet över att känna sig oönskad i Sverige. Hur människor som han träffar ansikte mot ansikte nästan inte tror att det är sant så trevlig han är – då föreställningen om honom är kopplad till en grupp. Smärtan som det innebär att höra att ”svenska” föräldrar tar sina barn ur skolan för att hans barn går där och att det tillhör en oönskad grupp.

Vi har i Katrineholm kämpat för att få staten att förstå att vi behöver ekonomisk hjälp för att göra ett så bra mottagande som möjligt för de många anhöriga som kommer till Katrineholm. Vi har lyckats och regeringen avsätter i budgeten 1,3 miljarder kronor i budgeten. Läs gärna brevet från integrationsministern som kom i förra veckan. Det inleds med orden.

Jag vill börja med att tacka för det ansvar som Katrineholms kommun tar för att möjliggöra Sveriges åtaganden att leva upp till en medmänsklig flyktingpolitik. Vi har all anledning att känna stolthet över att Sverige är ett öppet och tolerant land. Öppenheten gör oss till ett rikare och mer spännande land.

Vi är alla människor, tillsammans. 400 nya Katrineholmare är på väg hit till sina anhöriga. Nu ska vi i Katrineholm ta hand om och tillsammans ta in det nya och välkomna integration här. Det är en process hos oss alla och den bygger på att vi möts. Vi möts som människor inte grupp mot grupp.

Vi är vi – tillsammans!

Läs mer om stormötet vi hade igår här.