Vill du konversera eller kontroversera?

Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om att nätverk kan ha många olika syften. På samma sätt tänker jag att våra möten i samtal har olika syften och att det är viktigt att bestämma sig för när vi använder oss av vad och varför.

Det är trevligt att umgås med andra. En enkel konversation om lättsamma saker fyller definitivt en funktion. Vi behöver som människor ett sammanhang och en trygghet i vardagen. Vårt sammanhang är ofta definierat i relationer med människor runt omkring oss.

Konversationen fyller ingen speciell funktion för lärande enligt mitt menande. Det mesta konverserandet kan nog ersättas av det vissa uppfattar som trams på sociala medier som facebook.  För att konversera behöver vi inte tycka olika. Bekräftelsen ligger i sammanhangsmarkeringen och relationen i sig.

Tre ofta sammanblandade ord: debatt, dialog och diskussion. I en debatt har varje part en agenda som drivkraft. I en diskussion eller dialog kan det i stället vara sökandet efter kunskap eller konsensus som är målet.

Så grunden för dialog och diskussion är att jag vill lära. I debatt vill jag lära dig.

Det måste betyda att grunden för dialog, debatt och diskussion är att vi från början tycker olika. Att du har en tes och jag en antites. Att konversionen så tillvida har sin grund i en kontrovers, ett oliktänkande. Konversation i kontroversation.

Det betyder också att du redan från början bör bestämma dig får om du är intresserad av att ta intryck av din motpart och tillsammans skapa en syntes. Är du det kan ni mötas i dialog eller diskussion. Är du inte det, välj debatt.

Konversation för sammanhang och kontroversation för lärande för dig och/eller din debattpartner.

Dela:
  • Syftet med en debatt är snarare att övertyga än att lära ut.Gränserna mellan debatt och diskussion är flytande men i debatten antas parterna utgå från en förutbestämd uppfattning. Syftet är dock att låta argumenten brytas mot varandra och, om argumenten så kräver, modifiera eller ändra ståndpunkt. Dialog är för mig ett tvåpartssamtal.

    Till detta kommer opinionsbildning, som kan förekomma såväl i meningsutbyten som genom envägskommunikation.

    Kontrovers? Kan fungera någon enstaka gång men låser för det mesta positionerna.

    • Klokt, jag tar till mig.

      Övertyga är en bättre benämning.

      Jag har aldrig tänkt på dialogen just som ett tvåpartssamtal, måste det verkligen vara det?

      Sammantaget så tänker jag att det utvecklande samtalet handlar om att tycka olika och vara öppen för att revidera sin uppfattning.

      • Det verkar som om vi i stort sett är överens – med undantag för vad ordet dialog egentligen betyder. Jag fick lära mig en gång att en dialog är ett möte mellan två parter i någon form av samtal. Men det var för mer än 50 år sedan så jag kan minnas fel. Alternativt kan betydelsen av ordet dialog, vilket dessvärre är fallet med ett antal andra ord, ha ändrats.

  • Glömde konversationen. Den är för mig mest en artighet. Förhoppningsvis kan den göras underhållande.

  • Lena Hammarbäck

    De allra flesta säger sig vara öppna för dialog och att de är öppna för revidera sin uppfattning. Dock tror jag att det är få som verkligen är mottagliga för att revidera sin uppfattning i en fråga.

    Ofta lyssnar man in en andra part för att hitta nya argument som kan stärka den egna frågan. Eftersom allt är tolkbart så handlar det slutligen om valet i hur man vill tolka något. Och oftast är det för att förstärka sina egna förutbestämda syften.

    • …och bör man då överhuvudtaget bjuda in till dialog?

  • Vi borde diskutera och ha en dialog oftare än vad vi har, och jag tror precis som Lena Hammarbäck, att vi egentligen inte är så öppna för för andra uppfattningar. Vad händer om vi kontroverserar om ett ämne som det inte är möjligt att ha olika åsikter om? Exempelvis jämställdhet. Då kanske det till och med skulle bli en större utveckling av frågan.

  • Helena

    Är det inte så att varje samtal – oavsett dess form – har en utgångspunkt och ett sammanhang?

    Antingen så förändras vi för att vi sätter vårt egna behov främst – i samtalet. Jag vill och ska.

    Eller så kanske det uppstår en byteshandel – genom samtalet. Delar av din åsikt blir min och tvärtom.

    Men, kanske det sociala samspelet eller sammanhanget leder till att andras behov sätts främst?

    Och inget är kanske fel? Minnet av dialogen – känslan som uppstod – är kanske ändå den vi tog med oss. Det som förändrade utgångspunkten, dvs behovet.

    Men om det är för mycket av det ena så antar jag att leder till att det gemensamma sammanhanget minskar. Viljan att lyssna eller viljan att delta. Samtidigt som ständigt utbyte – på lång sikt – inte alltid främjar det som är banbrytande och annorlunda.

    Oavsett vad tror jag att resan i samtalet, börjar med en kunskap om sig själv. En vilja att vara med i ett sammanhang och att våga ge – oavsett form – av sig själv.

    • Om det fanns en ”gilla-knapp” så skulle jag trycka på den nu.

  • @mKanala

    Wikipedia säger: (behöver ju inte vara sant 😉 )

    Tre ofta sammanblandade ord: debatt, diskussion och dialog. I en debatt har varje part en agenda som drivkraft. I en diskussion eller dialog kan det i stället vara sökandet efter kunskap eller konsensus som är målet.

    Dialog(”genom samtal”)

    kommer från grekiskan och betyder ”genom samtal”. Det har konstaterats att vardagsdialoger avlöper enligt vissa mönster där öppningsfas, huvudfas och avslutningsfas kan urskiljas. Under samtalets gång uppvisar deltagarna vissa beteenden som mer eller mindre noga följer inövade normer för att säkerställa dialogens/samtalets smidiga förlopp. Dit hör rollbyte mellan lyssnare och talare, verbala och ickeverbala lyssnarsignaler, pauser, avbrott mm. Reglerna för dialoger är också kulturellt determinerade och även antalet deltagare påverkar dialogens form och utveckling.

    En debatt (”slå sönder”)

    är ett formaliserat och reglerat system för logisk argumentation där två eller fler parter försöker övertyga en grupp åhörare i en avgränsad fråga. Ordet debatt kommer från franskans de- ‘av, från’ och battre ‘kämpa’, och betyder slå sönder (motståndarens argument).

    Diskussion (”skaka isär”)

    (substantiv) samtal, överläggning, debatt. Ordet kommer från det latinska verbet discutare, där förleden är dis- (i sär) och efterleden är quatere (skaka). Det har med tiden fått betydelsen ‘undersöka, pröva’.

    Min korta ”analys” är att det egentligen bara beskrivs HUR men inte vad. Kan t.o.m. vända mig emot att dialogen behöver ha en ambition att leda till samsyn/konsensus. Däremot kunskap, kunskap till skillnad mot kompetens är ju att veta, inte att kunna. Så en bra dialog kan vara processen i sig och ett konstaterande, jahapp nu vet jag vad du vet och inget mer med det.

    Personligen är jag dock livrädd för att göra teori av verklighet, den dynamik som uppstår när människor möts blir inte speciellt konstruktiv om jag går in i mötet med andra människor – beväpnad med debatt, diskussions- eller dialogteorierna i vapenhölstret. Och att vara öppen för dialog innebär att vara öppen för processen, men att ändra uppfattning, inte självklart? Skillnad på HUR och VAD…

  • Det här är väl en diskussion? En bra, tycker jag.

    • Jag håller med Krister, tillsammans är vi så mycket klokare än var och en för sig.

  • Pingback: Noterat 3/6-11()

  • Pingback: Föreläsningsfjärilar som flyger i formation | Mattias Jansson()