En av anledningarna för mig att börja använda sociala medier var att öka transparansen och därmed insynen i kommunen och en kommunchefs arbete. Jag bad för ett par veckor sedan om feedback på bloggen, här på bloggen. Markan skriver
Vad kan du göra? Jag måste säga att jag ibland saknar tonen av den riktiga Mattias Jansson och vardagsfrågorna – spännande händelser av hårt arbete, frustrationer och glädjeämnen. Mer spontana och personliga inblickar i din ”kommunchefsdagbok” – det skrivna ordet som kommer från hjärtat inte från hjärnan. Tänk inte så mycket på att all förändring måste börja hos dig själv – VAR dig själv! 😉
Detta inlägg är ett försök till en mer nära ansats, baserad på veckan som varit, om det kan vara intressant.
På måndagen är jag trött något så kopiöst. Jobbade väldigt sent på söndagskvällen, det är lätt att det blir så när familjen gått och lagt sig och man vill förbereda veckan. Som kommunchef arbetar jag förstås mycket, men en längre tids brist på sömn blir aldrig bra. Tar mig hur som helst igenom dagen och lyckas hålla skenet uppe, men går inte på kommunfullmäktige på kvällen, kollar dock via webb-tv, jobbandes i sängen (trots min frus, helt riktiga förmaningar om att jag inte borde).
Min högra hand, kommunledningshandläggaren Jenny Bolander är strandsatt i Bryssel efter några dagars ledighet och kommer hem först på torsdag eftermiddagen, vilket försvårar veckan. Jenny håller ihop mycket kring mitt jobb. Nåväl plikttrogen som hon är så bidrar hon iallafall på knackiga skype-ledningar från fik i den sommarlika storstaden.
Efter ledningsgrupp, som numera inleds med öppna diskussioner över en bit (av var och en) egeninhandlad mat så är det MBL-förhandling om ny organisation och chefstillsättning för projektkontor och löneenhet. Allt går enligt planerna och två internrekrterade personer som jag tror mycket på, Elin Bergfeldt och Anna Johansson går in som trainée till chefsposterna från den första maj.
På fullmäktigemötet uppmärksammar lokaltidningen två ”mystiska män” och ett hot mot kommunstyrelsens ordförande som inträffade två veckor innan blir allt tydligare. Vi hade som ambition, efter diskussion med polisen att hålla låg profil om det, men på tisdagen beslutar jag och Göran Dahlström att vi ska gå ut med information. Detta får uppmärksamhet även nationellt. Jag bestämmer mig tidigt att hålla mig till en och samma mantra får att försöka få nyheten att bli lite tråkig, men vill samtigt ha ut ett budskap – samhället får inte skrämmas till tystnad! Vilket jag tycker är oerhört viktigt. Denna typ av beteenden är oacceptabla och jag känner starkt för Göran i detta.
På tisdagen är det den fjärde slutspelsmatchen i damernas volleyboll finaler. Stämningen är på topp i Katrineholm och jag och min yngsta dotter är med och ser när KVK slår Engelholm med 3-1 i set. Funderar omgående om huruvida de kommer att ta SM-guld och hur vi ska göra för att även de katrineholmare som inte kan åka till Engelholm på torsdagen ska kunna ta del av matchen. Det visar sig att volleykanalen har tänkt åka och även live-sända. Gör upp med Katrineholms-kuriren att vi samannonserar det och tar kontakt med restaurangerna för att kolla om någon tänker sända, Statt gör det. Ber också vår tekniker att ta kontakt med volleykanalen för att det inte ska bli något strul. Tyvärr glömmer volleykanalen att installera en viktig komponent på datorn varför sändningen blir extremt hackig, mycket tråkigt. Men viktigast av allt Katrineholm Volley tar SM guld! Det mesta av fredagen går åt till att ordna en fest för KVK som jag tror blev mycket uppskattad.
Ja, det var några inblickar – nära mig som kommunchef. Var det av intresse?