Jag har en fundering.

Jag menar att logiken på sociala medier lätt förstärker det vi redan tycker och att verklig förändring av våra uppfattningar kräver en mellanmänsklig relation som byggts öga mot öga. Mötet kan dock underlättas och förädlas på den sociala webben. Hur mycket relation som behövs för att vi ska ändra våra uppfattningar är beroende av hur övertygade vi är i frågan från början, dvs hur mycket energi vi redan investerat i vår hållning.

Låt mig utveckla.

Den som vill förändra ett skeende gör enklast i att vara med från början. Om vi tänker på ett skeende som en process, en energi i en viss riktning så är riktningen i början det som får mer och mer betydelse ju längre bort från utgångspunkten vi kommer. Om jag kastar en boll så är det som bäst bestämmer bollens riktning den riktning som bollen har vid utkastet. Det måste blåsa extremt mycket för att ändra riktningen markant, eller kanske sända tillbaka bollen till utkastplatsen. Vår rörelse som människor tycker jag har samma mönster. Vi förstärker vår riktning genom att vi följer den energi som driver oss i en viss riktning.

Vet du till exempel att det som bäst beskriver en människas agerande i en organisation är kulturen då personen började sin anställning?

Den påverkan vi kan ha över den inslagna vägen kan endera förstärka riktningen eller försöka ändra den. Här kämpar vi dock emot starka krafter. Vår egen hjärna motverkar rent biologiskt det nya, det ovana genom att sända ut dopamin, hjärnans drog när vi följer den inslagna vägen. Man kan förklara motståndet till förändring som att det står i relation till din investering, dvs redan nedlagd energi i frågan. Fully wested in the past – investerade i vår erfarenhet. Det man har investerat energi  i kritiserar och förändrar man inte.

Emanuel Karlsten skrev föredömligt i DN i förra veckan på temat om hur drev på den sociala webben tenderar att förstärka det vi redan tycker.

Vi delar inte vidare berättelser för att de är sanna, utan för att det bekräftar vad vi ”redan visste”.

I resonemanget ligger att vi för okritiskt förhåller oss till det som förstärker våra egna rörelser och uppfattningar. En grundläggande sanning i utredningsmetodik är att det är lättare att säga ja än nej. Likväl är det lättare att gilla än att argumentera emot. Det jag också kan uppleva är tyvärr att de motstridiga rösterna ofta intar en mer debatt-övertygande inställning än en dialog-lärande hållning.

Min poäng är att vi för att ändra en persons uppfattning och inslagna väg  behöver ha en stark relation. En relation mellan två personer som vill lära. Jag tror tyvärr inte att det är lätt att åstadkomma med skriftlig kommunikation. Starka relationer byggs när vi möts öga mot öga. En relation är ett möte mellan två människor och närheten minskar radikalt med en skärm oss emellan om det är så att en stark mellanmänsklig relationen inte finns sedan tidigare.

Den sociala webben förstärker således lätt det vi redan tycker, våra förutfattade meningar. All förändring bygger på en relation. En relation kan underlättas av den sociala webben men verklig dialog för lärande sker i det personliga mötet.