En kollega till mig beskrev den människan vi är nu som en tratt bakåt med våra erfarenheter och en tratt framåt med våra ambitioner och framtidplaner. Däremellan är jaget nu.

Häromdagen lyssnade jag på Troed Troedsson som talade bl.a. om detta. Hans tes är att det viktiga för en människa är hur vi rör oss mot framtiden. Att relatera till det förgångna minskar våra möjligheter att tänka nytt och saktar ner vår utvecklingspotential framåt.

Problemet enligt Troed är att erfarenheter ger stabilitet och att stabilitet motverkar förändring – rörelse framåt. Han exemplifierade detta men frågan.

Vem är du?

Vad skulle du svara på det? Kanske att du som jag är socionom, har arbetat bl.a. som socialsekretarere, personalspecialist och förvaltningschef. Att du har barn, är sammanboende och har byggt ett sommarhus.

Allt det är vad jag gjort, dvs erfarenheter och inte vad jag är.

Vad skulle ett barn svara? Sannolikt vem hen är idag. Jag är Maria! Kanske också att jag ska bli läkare?

Jag tror att Troed är helt överens med professor Alf Rehn i den fråga. Som jag tidigare skrivit.

Man kan förklara motståndet till förändring som att det står i relation till din investering i frågan. Experter ser till att det nya inte kommer till. Vår kunskap kan vara en fälla. Fully wested in the past – investerade i vår erfarenhet. Det man har investerat i kritiserar man inte

Problemet med att vara i sina erfarenheter är att det hindrar oss från att se framåt med öppna ögon och våra röra oss mot förändring.

Jag gillar också tanken på att jag är den jag är då vi är de vi är, Ubuntu. Namnet kommer från zuluspråkets ”ubuntu”, som löst översatt blir ”medmänsklighet” eller ”En person är en person bara genom andra människor”.

Med den tanken så finns jag alltid i ett sammanhang av andra och påverkas alltid av andra. I vår individualiserade del av världen kan det vara svårt att tänka sig, men likväl är människan i grunden en social varelse i samhörighet tror jag.

Vad skulle Ubuntu göra med vår förändringsbenägenhet? Jag vet inte. Kanske kan vi:et vara exkluderande för intryck som kommer utifrån? Så är det nog.

När vi sedan tittar på teorin kring Mindfullness så handlar den ju om att varken vara i framtiden eller i dåtiden utan att koncentrera sig på här och nu och mer följa strömmen.

Det ger ju verkligen fokus på nuet – men kanske tar det bort våra framtidsambitioner?

Så, är vi vår historia, vår framtid, vi:et eller nu?