Jag läser inlägget Befriad zon: Öppenhet 2.0? hos Brit Stakston om de meningsskiljaktigheter som varit kring Ajour, som är ett initiativ till en ny typ av journalistik. Brit skriver.
Det som sker framför våra ögon på twitter är att öppenhetens främsta förespråkare inte lever som de lär. Istället för att bemöta eller tacka för förbättringsmöjligheterna vilket kritik också innebär attackerar och ifrågasätter de kritiker. Det som genom åren varit ett av våra första råd under våra föreläsningar. Och de tystar därmed mycket effektivt andra som inte vågar formulera kritiska synpunkter med risk för samma behandling, verbala angrepp eller utfrysning.
Jag har inte följt alla turer kring detta, utan betraktat det jag haft förmåga till i utkanten av debatten. Det jag kan dela är min egen uppfattning av vad som kan hända i kommunikation och på den sociala webben.
De flesta människor vill enligt min mening väl och i många fall så blir det missförstånd kring just meningen med ett uttalande oaktat om det är digitalt eller analogt.
Det jag tycker att vi, mig själv inkluderat, ska fråga oss är vilken mening vi har med våra handlingar. Skriver jag detta för att jag vill bidra till något för någon annan eller för att framställa mig själv i positiv dager?
Sören Kirkegaard uttrycker det bäst
Om jag vill lyckas föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tro att hon kan hjälpa andra.För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer.Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukheten inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon
Jag hoppas och tror att den sociala webben kan bidra till ett hjälpsamt förhållningssätt och därmed en större samhörighet i vår värld. Med makt följer ansvar, men det är inte makten som är det viktigaste, det är målet.