Jag såg precis ett så tankvärt klipp om hur ”Skolan dödar motivationen”. Klippet är inspirerat av Changing Education Paradigms som är sprunget ur Do schools kill creativity?
Är det så att vi utbildar bort från kreativitet?
Dorothy Law Holte skriver
Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma
Ett barn som får stryk lär sig att slåss
Ett barn som hånas lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete
Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende
Ett barn som möts av tolerans lär sig tålamod
Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa
Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet
Ett barn som får känna trygghet lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig att känna kärlek i världen
Jag blir så fundersam. Vad är det då vi gör i vårt skolsystem? Utbildar för skolan eller för arbetslivet? Låter vi människor utvecklas eller anpassas?
En passus hos Sir Ken Robinson om en flicka som ”inte passar in” är
Shes not sick, she is a dancer
She have to move to think
Här är Daniel Lomfeldt Lomås bild
Barn i utveckling eller anpassning?