Peter Wolodarski skriver mycket intressant och utifrån olika vinklar på utanförskap och inkludering i DN.

”De farligaste orden i varje språk är ’vi och dom’”, sade Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet. Han berörde inte Sherifs klassiska läger-­ experiment men diskuterade samma mekanismer som utlöste bråk mellan pojkarna:

Vår ständiga dragning mot att kategorisera människor, att känna samhörighet med dem som liknar oss själva, att behandla alla som tillhör vår egen sfär på ett annat sätt än folk utanför; egenskaper som genom historien gång på gång utnyttjats av makten för att manipulera och härska.

Människan är ett hjälpsamt djur, som samarbetar och planerar om framtida behov, inte minst tack vare språket. Men det finns också en baksida som ofta visar sig mot dem som befinner sig utanför våra cirklar.

I samma tidning läser jag en artikel om att man kommit fram till vi har gemensamma genetiska drag med neandertalare. Det har ursprungligen kommit av 20 individer och ju mer påverkan det gett destå bättre immunförsvar har man. Mångfald berikar!

Egentligen kanske grundfrågan kokar ner till vilket perspektiv man har. Den astronaut som sett jordklotet från rymden ser samhörigheten och extremisten som odlar sin världsbild i en snäv ram definierar andras utanförskap.

Forskare har kommit fram till att ju mer kontaktpunkter en människa har med andra ju mer ”goda handlingar” (jfr empati) gör hon.

Vi är alla människor och det som förenar oss är ger oss tillhörighet i vi:et.

Det finns ingen DE det finns bara VI.