Välkommen ut i verkligheten – så säger människor ibland till mig. Jag har funderat mycket på det. Verkligheten i bestämd form.
Jag tror inte att det finns en verklighet. Verkligheten är subjektiv. Det finns lika många verkligheter som det finns människor.
Det viktiga är inte verkligheten utan verkligheter. Att vi tar in så många verkligheter som möjligt.

Kanske är det så att mängden sammansmälta verkligheter gör att vi kommer närmare verkligheten i bestämd form?

Det handlar helt enkelt om att se sig själv och det man gör utifrån och in – dvs med fleras ögon, istället för inifrån och ut – med bara sina egna ögon vilket är det vi gör om vi inte aktivt kämpar för att vända oss utåt.