Idag skriver Camilla Lillsebas en krönika i Katrineholms Kuriren ”Vita fläckarna – ett demokratiproblem”. Hon är irriterad på att jag reagerat på att tidningen skrivit felaktigt, vilket nyhetschefen erkänt

Följden blev att den muntliga informationen till tidningen var att brott inte kunde bevisas, när det borde ha hetat att inget brott har begåtts.

Någon rättelse finns inte med i dagens tidning.

Camilla ställer tre frågor, som jag tyvärr inte beretts möjlighet att svara på i lördagstidningen.

1) Finns det andra företag i Katrineholms kommun som kommunchefen kan uttala sig nedsättande om, utan att de politiska höjdarna på Gröna kulle reagerar?

Att som seriöst media hävda att man inte får kritiseras av makten för att man är ett företag visar ju bara på ren desperation. Jag anser att det är viktigt att medborgarna får korrekta fakta, något som också pressens etiska riktlinjer framhåller. Ja, jag är frustrerad över Katrineholms Kurirens enorma oprofessionalism och oförmåga till bättring och jag anser att jag har rätt att framföra det då media är en viktig del av det demokratiska samhället. En uppgift som skiljer tidningen från andra företag.

2) Tror kommunchefen på allvar att Katrineholms-Kurirens medarbetare inte är professionella yrkesmänniskor, som gör sitt yttersta för att förmedla nyheter på ett så sakligt och objektivt sätt som möjligt?

Jag kan bara uttala mig om de som jag har haft kontakt med när ni gjort fel. Men nej, det tror – eller rättare sagt vet jag att ni inte var när ni kom till tidningen. Jag tror att ni färgats av kulturen i det sk mediahuset i Katrineholm. Det är ett helt normalt händelseförlopp i organisationspsykologin. En anställds handlingar är alltid en funktion av personen och organisationen.

3) Tycker kommunchefen att det ska bli skönt att börja arbeta i Botkyrka kommun, där det inte finns någon lokal dagstidning som kan skriva om vad han gör eller inte gör i egenskap av kommunens högsta tjänsteman?

Nej, jag ser precis som du media som en viktig del i det demokratiska samhället. Jag vill bli granskad och är en förkämpe för öppenhet och dialog. Mitt bekymmer med Katrineholms Kuriren är att ni satt i system att sprida felaktigheter. Det är beklagligt, framförallt för oss katrineholmare.

För dig som inte följt mig och Katrineholms Kuriren på nära håll genom åren i Katrineholm så kan denna diskussion kanske verka märkligt – rent av onödig. Ibland har jag känt att jag ger upp min kamp för ett samhälle där alla medborgare ska ha rätt till insyn och korrekt information. Något i mitt inre hindrar mig att sluta försöka. Det är inte så att det alltid varit en konflikt på detta sätt. Jag har vid otalet tillfällen erbjudit mig att hjälpa tidningen på alla möjliga sätt bla genom mitt nätverk, deltagande i debatter, öppenhet för jobbskuggande granskning mm mm.
Det intressanta i sammanhanget är också det att jag aldrig av en journalist fått kritik för mitt bemötande och tillgänglighet. Det måste vara något annat.
Min teori, efter att ha mött stora delar av landets mediaelit är att Katrineholms Kuriren är utskrattade för sin tafatthet i hanterandet av det nya medialandskapet där tidningen inte har ensamrätt på definitionen av sanningen.

Jag hoppas för oss katrineholmares skull att tidningen vill bli bättre. Jag och många med mig hjälper mer än gärna till.