I mitten av juli vinklades ett uttalande jag gjort i Katrineholms Kuriren. Jag skrev då på Facebook;
Läser gårdagens KK och upphör aldrig att förvånas över dessa gliringar ”Katrineholms-Kuriren har varit i kontakt med kommunchefen Mattias Jansson, men han har avböjt att kommentera med hänvisning till att han inte satt sig in i ärendet och inte läst domen”.
Kanske verkar rimligt med hänsyn till att jag hänvisade till min ersättare då jag är föräldraledig och låg på badstranden. Eller?
Det blev en lång diskussion som du med ett Facebook-konto kan ta del av här. En av kommentarerna var från en tidigare medarbetare på Katrineholms Kuriren, Cecilia Helle. Hon skriver
Låter som maktmissbruk. Men den som väljer att sätta ljuset på sådant får räkna med att bli persona non grata för överskådlig framtid. Men stå på dig ändå! Det är det enda rätta.
Det fick mig att tänka på kurirens chefredaktörs uttalande på försommaren om att nu ska kommunchefens användning av sociala medier granskas igen. Så blir det säkert också och jag är angelägen om att lära.
Det nya är svårt, i alla fall när man tror att det är nytt. Jag upplever själv en större balans och sammanflätning av analogt och digitalt liv och förhållningssätt nu än tidigare. Nåväl – jag frågade mitt digitala nätverk;
Om du vill kritisera min användning av sociala medier som sker både professionellt, personligt och privat – vad siktar du in dig på? (rent hypotetiskt då ;))
Du kan ta del av alla svar här. Jag tycker att de handlar om fragmentering, särintresse, privat, falsk öppenhet och ger exempel och kommenterar nedan.
Jag vill gärna diskutera detta vidare med dig.
Tid
Kim Halderot: Jag antar att jag (om jag skulle vara lite opportunistisk) skulle ge mig på ditt användande av sociala medier på arbetstid, något som sticker i ögonen på många arbetare, som inte ens får bära mobiltelefon på sig under de timmar de arbetar. Sociala medier anses fortfarande vara oförenligt med nytta, utan bland gemene man på stan är det snarare en vidareutveckling på det trams som Lunarstorm en gång innebar. Det som därför ses är att du tar ut lön för att sitta med något som inte direkt genererar några inkomster. Att sedan ditt arbete i längden kan komma att belöna Katrineholms kommun i form av ökad medial exponering, det är inget som någon tar hänsyn till.
Ja – det tar tid att använda sociala medier. Liksom det tar tid att använda andra verktyg såsom telefon och personliga möten. Tidsaspekten blir talande när man ser sociala medier som ett syfte i sig och inte ett verktyg, ett medel för att nå andra mål.
Det hela handlar om att integrera detta verktyg i sitt sätt att verka och vara. Detta är en fråga som jag ofta får när jag föreläser och som jag brukar svara med att jag lägger 15 min som aktivt uppkopplat mellan 8-17. Hur mycket tid jag sedan lägger är svårt att säga eftersom det är en del i det sätt jag är. Det är inte skilt ifrån annat jag gör. Dessutom vet den som hållit på ett tag att man med teknikens hjälp kan koppla ihop sina flöden så att en liten knapptryckning får en stor spridning.
Mitt jobb är att få människor att mötas. Sociala medier kan aldrig ersätta det personliga mötet men de kan effektivisera det och ger möjligheten att möta fler människor på kortare tid.
Liksom allt i livet så tycker jag att om det tar mer tid/energi än vad det ger så sluta med det.
Fragmentering
Susanne Nilsson: De granskar ju inte helheten och vad de ger tillbaka utan hänger upp sig på ett enda facebookinlägg eller en enda tweet. Så det kan vara precis vad som helst… choklad, bad… 😉
Det är en stor svårighet. Sociala medier är ju tänkt som ett samtal som förs inför öppen ridå. I ett samtal kan ju enstaka repliker lätt missförstås. Dessutom är ju tanken med ett samtal i dialog att komma fram till något som är bättre än det man tyckte från början – varför just utgångspunkten kanske inte alltid är rätt. Det är en stor skillnad på debatt – att övertyga och dialog – att lära.
Ett utmärkt exempel är ju Katrineholms Kurirens tidsförvanskade tweet (skickades eg sent en kväll) från deras senaste granskning.
Särintresse
Joakim Jardenberg: Om jag ska anstränga mig maximalt att hitta en gammelmedia-vinkel: hur många katrineholmare finns det på Twitter? Finns det inte en uppenbar risk för elitism och att vissa särintressen som finns i den kanal får företräde och orättvist mycket uppmärksamhet av dig?
Det tror jag kan vara ett stort problem om man börjar tro att det uppfattningarna i ett visst forum är representativt för alla. Det gäller ju alla typer av konstellationer av vänner, i föreningar och företag. Vi måste alltid kämpa för att få så många perspektiv som möjligt. Twitter är bra för att bredda sitt nätverk och möta nya människor.
Privat
Kristina Simonsson: Det du skriver är ofta intressant och värt att diskutera eller fundera över. Jag har lagt märke till att du inte en enda gång gått över gränsen mellan tjänsteman och politiker. Du har strikt kunnat hålla dig på rätt sida ( vilket är imponerande) Ibland kan jag bli fundersam över gränserna tjänsteman och privat person. Där är gränserna inte lika tydliga och jag har kunnat läsa om känslomänniskan och sökaren när jag förväntade mig tjänstemannen.
Ja, sociala medier är ett möte med en person, ett subjekt och inte ett objekt menar jag. Därför skriver jag i min presentation; Här på Facebook finns jag i denna profil både som privatperson och som Katrineholms kommunchef. Det betyder att jag gärna är din vän här både om du vill det utifrån att vi är just vänner eller att du vill hänga med i och ha synpunkter på vad jag gör i min yrkesroll. Vissa inlägg ser dock bara mina nära vänner. Min absoluta uppfattning är att värden alltid skapas av människor och att relationer alltid är med personer, aldrig med yrkesroller. Därför är jag även i min roll som kommunchef personlig. Om du bara vill ha kommunens officiella uppfattningar så finns de på http://www.facebook.com/katrineholm.se
Falsk öppenhet
Richard Gatarski: Om jag ville dig illa skulle jag generellt sikta in mig på det du inte twittrar om. Underförstått eventuellt mörkar. I övrigt kan jag inte komma med något utan att veta vad specifikt som kritiseras. Och som jag sagt förut, du går före och leder på ett berömvärt sätt. Det kan ju en del bakåtsträvare kritisera.
Jag tror att vi i Katrineholm och stora delar av det offentliga Sverige har en bra bit att gå när det gäller att fullt ut acceptera total insyn inte bara i våra förklarade fakta utan i fakta själv. Att öppna upp våra databaser och råmaterial. Allt som finns hos oss tillhör medborgarna. Svårigheten är att man bara kan vara öppen med det sig själv. Man kan aldrig definiera någon annans öppenhet. Det jag har märkt att det är ett lärande för mig som person när jag ibland väljer att mörka och då ställer jag mig frågan varför jag i så fall gör just detta. I mitt jobb måste jag göra så ibland. Det kan vara frågor av personalsocial karaktär, företagshemligheter eller annan sekretessbelagt information.
Så – det var några funderingar.
Vad tycker du är bra och dåligt med mitt och vårt användande av sociala medier?