Ska vi hjälpa tiggare? Svaret är enkelt – Självklart!
Mitt beteende är mitt ansvar. Ditt beteende är ditt ansvar. Att du inte tar det ansvar du borde gör inte att jag inte ska ta mitt. Det går inte att säga att någon annan borde. Ansvar fungerar inte på det sättet – ”oansvar” gör det.
Just nu, just här så hjälper jag inte tiggaren på något annat sätt. Jag driver inte frågan statligt. Jag verkar inte med den rumänska regeringen. Jag bygger inget härbärge. Jag skänker inte pengar till en destinerad hjälporganisation.
Därför kan jag bara göra det jag gör. Jag ger pengar när jag kan och möter. Den som tigger har som alla andra människor en rätt att behandlas som just en människa. Att bli sedd och respekterad.
Jag önskar att jag gjorde något annat. Att det fanns en möjlighet att donera pengar till någon organisation som jobbade med strukturen. En organisation som säkerställde att pengar går till den behövande människan. Jag skulle kunna skänka en slant varje gång jag hälsade på en tiggande medmänniska. Finns det någon sådan så hjälp mig här. Det skulle kännas ännu bättre faktiskt, jag skulle känna mig trygg med att pengarna går rätt.
Argumentet att pengar inte går till människan håller inte så länge du inte gör något annat.
Fram tills dess jag gör något annat gör jag det jag gör. Jag hälsar alltid och ger ofta. Gör det du med!