Kärlek är ett verb – inte en känsla

Häromdagen så delade Cissi Albringer med sig av några kloka ord på Facebook.

Kärlek är ett verb – inte en känsla. Det handlar om vad man gör, inte vad man säger. – Oprah Winfrey

Jag har funderat mycket på detta med kärlek genom åren. Detta att se kärlek som något som man gör måste jag dock medge är en lite ny tanke för mig. Jag har precis läst en bok av Desmond Tutu där han bl.a. är inne på just detta. Jag tycker att det är så bra att jag vill dela detta stycke.

”Kärlek är en viljeyttring då man handlar kärleksfullt även om man inte känner sig kärleksfull. Vi har en tendens att tro att kärlek är en känsla, men det är det inte. Kärlek är en handling; kärlek är någonting vi gör för andra. Utveckling på det andliga området, det moraliska området, äger rum när du står inför olika val. Du kan välja att följa känslor som avund och hat eller att använda din vilja för att göra något kärleksfullt istället. Vår frihet grundar sig på vår förmåga att höja oss över våra känslor och låta viljan utgöra grunden för våra handlingar.

Detta gäller inte bara i fråga om våra fiender. Det gäller också i fråga om dem vi älskar. Gentemot sin man eller hustru känner man sig inte alltid kärleksfull och romantisk. Mycket få äktenskap skulle bli långvariga om de var beroende av de känslor vi hyser för vår äkta hälft varje stund. Äkta kärlek handlar det om när man kan prestera lika mycket känslor som en sten men ändå säger sig själv Detta är den människa jag valt att leva med och som har valt att leva med mig. Man har mycket lite kontroll över känslor som irritation eller harm, men man kan ändå välja att vara kärleksfull – att handla kärleksfullt. Ibland är det bästa man kan göra att säga till sig själv: Jag vill älska. Ibland är det bästa man kan göra att säga: Jag vill att jag ska vilja älska. Och när man gör det är sannolikheten mycket större att man handlar på ett kärleksfullt och medkännande sätt, vad man än känner. Visst är det underbart när man handlar kärleksfullt på grund av sina känslor, men det är inte realistiskt att vänta sig att man alltid kommer att vilja göra det som man måste göra. Tänk på mamman och pappan som stiger upp mitt i natten för att hjälpa sitt barn. Vill de vara kärleksfulla? Antagligen inte. Måste de agera kärleksfullt mot sitt barn? Absolut.

Det besynnerliga är att när man handlar kärleksfullt kan man börja känna kärlek.”

 

På söndag är det ett år sedan Utöya och bomben i Oslo. Stine Renate Håheims ord lever kvar.

Om en mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi kan vise sammen.

Med kärlek!

Dela: