Vi människor utsätts för en massa prövningar – lidande. Det jag kan välja är om jag förbittras eller förädlas av det jag utsätts för. Att välja att förädlas förutsätter kärlek tror jag. Kärlek till mig själv och kärlek till andra. Kärlek även till det och den jag ogillar och kärlek till den ofullkomlige jag.
Bara då kan jag släppa tanken på livet som en kamp för att vinna – vadå – vad vinner man?
Kampen förbittrar – kärleken förädlar.

Att känna kärlek, att älska är att vara här. Inte då – inte sen.
Här är jag, här kan jag förädlas, här är kärleken ♥

Eller som min gudson beskrev det. Jag gillar mig när jag är i mig själv 🙂